Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indela välkommen, hvart han tog algen. I yngre åren
hade han försökt sin lycka som trumslagare, hobolst
— betjent — bodgosse — kypare — brunnsskänk —
•joman, blifvit värfvad Ull artillerist, men
befunnen alldeles oduglig till allt, och hade na får
alltid fttervandt till sin födelsebygd, från hvilken han
sillan nog gjorde några utvandringar; men,
skedde det, •& kunde man vara saker, att han iterkona
si iegert kladd som möjligt, och oftast utan
violen, — som då var pantsatt eller till och med
stundom rent utaf såld. Då var stor sorg i byen,
och de unga dringarna och pigorna hade ingen
ro, förrän de skjutit tillsammans så mycket, att
Sångar Jan derför kunde få en ny viol, lika godt
om det var Cremonesare eller Kryddbonesare.
I byen lefde en enka. Hennes hus låg litet
afsides från de andras, och en liten alle af
söt-barstrad ledde dit. Når hennes man —Lars
We-lam — lefde, voro de bland de rikaste
fjerdingt-sittare i byen; men nu stod hon endast i andra
rummet, det vill saga — hon hade sin fullkomliga
bergning, men obetydligt derntöfver. Mor Martha
lefde ett stilla, tyst och gudfrnktigt lif, och hade
ingen annan glädje eller förhoppning i detta
samma lifvet, än sitt enda barn — sonen Herman.
1 hela byen fanns ingen så vacker pilt; — men,
var modern stilla och sagtrnodig, så var sonen så
mycket ystrare och lifligare. Så fort han kunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
