Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toft
— Åh nej! Ah nej! Åh nej! Spring nu ingenstä-
des! Pojken går allsingen nöd på — repade och
motade Majoren, — allt mindre oeh mindre ond; —
men han Sr en «tor vildbasare, «om Mer Mlrtha
akall tnkta dugtigt; anuarc blir han aldrig folk,
annars får Mor Märtha ctor torg och grämelse af
honom på «ina gamla dagar, ty han blir en
utskämma, blir ntkörd frin byen, ligger «Ig kantke
på att supa och allt annat ondt, blir värfvad och
kommer troligen, ja, säkert,–––på fästning, förr-
ån han «Intar.
— Herre, gode Gnd! — «nekade Mor Märtha,
och stilla tårar tillrade öfver de fårade kinderna.
— Herre Gnd, hora Majoren talar! H vad har han
då gjort, —––––-i Jean namni
Mor Martha kånde visst en gmflig sorg och
smärta öfver dessa Majorens — för
modershjärtat — så härda ord; men hon kinde if ren
Majoren och hans vana att se alltså fort och så mörkt,
eller så fort och «å ljust, allt som han var till
sinne«, — — att hon mer grät af föreställningen
om allt detta onda, än egentligen af
öfvertygel-sen, att det skulle så ske.
Majoren började imellertid en lång och
utförlig relation om alla Hermans dater, prydd med
alla möjliga tillågg, dels af egen, dels af familjen«
fabrique, och Fröken Marie Charlotte’s «torsteg,
som hon troligen fått af att för mycket ha sucglat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
