Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den rödkragsde och hurtiga, densaunoet&kra —
gade och lagkloka, —r — paraderade na someUL
omineust bpvis mot HermanGanklagehepuukMrnm
rörande kardborrarna.
Ja m$ra Majoren ta|ade, deato mer
uttorka-de Mor Marthas tårekälLa, och slutet bl,ef„ |ttboia
lofvade Majoren att grundligt lexa upp Herman*
bad honom förlåta gossens baruslighet och
lofvade, att sådant skulle aldrig hända mer; bjad dess*
utom att fä bjuda litet rojölkblanpa att låska sig
med, samt nigra nyss mogna päron af hennes
vanligt goda Lar^messe-päroiiträd, — som salig
Lars Welam sjelf plapterat. Qcfy deraf stoppad^
Mor Martha i Majorens fickor så mycket, som fick
rum, samt bad helsa tjil Hpnnes Nåd och frpå*
liarna.
Fullkomligt försonade skiljdes de således, ty
Majoren hade verkligen en liten, smula godt
hjer-ta, fast detta aldrig satt på rattg stället. Ond
blef han för ingenting, blidkades äfven af ingen~
Ung, och tänkte i allmänhet den ena qnaxten pre*
cist motsatsen af hvad han tänkt d$n förra. Med
ett qrd — — han var just hvad man hallar. cbar
rakterslös, själlös, vettlös, stundom sanslös och
alldeles hufvudlö», men aldrig fullkomligt bjert*
lös, vid denna perioden af sin ltfoad åtminstone«
Sedan, med åren och motgångarna, — stelnade
vil äfven den oljan, som nu någon gång i hans så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
