Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miftets ljus, som blef henne i Skapelsen tilldeladt,
— att hennes ord, i dessa medvetslösa ögonblick,
»kulle vara fullkomligt tomma på all mening och
anda. Ack, nej! —Kanske just dd— talar ett
högre väsende till oss, fast våra sinnen ej rätt
förmå uppfatta och göra för vår själ begripligt
det okända språket; dock–––––— det är må hän-
da tydlig* nog ibland, r—» — till exempel — til*
lade .Herman, men hejdade sig genast, finnande
gjelf både onödighcten oeh. onyttan af att i en
svag och outbildad hjerna kasta in några flyktiga
idéer, 1)vilka Ernst Moritz Arndt förgäfve* sökt
gif-va fattliga former för den, som ej fattat dem
förut af sig sjelf. Dessutom ville han för ingen del
utveckla för Ulla sina åsigter häröfver, af fruk^
ian, att hon sjelf kunde anse, *• och sedan
der-med oförsigiigt nedslå de sorgsna föräldrarne, —
barnens slumplika ord som förutsägelser, h vilka
alltid skulle smärta dem.
-f- Ack, ja, — sade Ulla, suckande det är
eå mycket, som vi ej förstå här i verldeu, och
menniskohjertat kanske aldra minst,
Herman studsade först litet öfver «denna
Ul-ias mer än skarpsinniga reflexion; men han fann
suart, att den var af dessa vanliga uttryck, som
innebära sä mycket, — när de äro tänkta, men 8II
xleles intets när de bara framsägas. Herman va.r
Si ands• P ar alle ler % ///, 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
