Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lom en sten! — och Pappa sade: Det rar mycket
illa gjordt! Men Mamma skrattade, och Ulla med,
och Gabba aldra vårst. — Men se, jag åter! Jag%
på mina stora, stora styltor, som Snickar-Jonas
gjorde den der Lördagseftermiddagen, då det
regnade så, — de der, — Ulla vet jo, — som Herr
Wille kan dansa och hoppa på,––––se, med dem
kommer jag ända npp i himlen, så att jag alldeles
kan titta in — — och se på alla Guds små ånglar,
som hoppa och dansa, alldeles som Gabba hoppar
i gräset och plockar blommor. — Tyst! — — Gå
undan, Ulla! — Se, der f!5g en stor fjäril!–––
Ah ha, — se på bara! De bestå sig med Papilio
Apollo i himlen äfven! — — Jo, jo! — Jag kunde
väl tro det! Wille säger ju, att allt, allt godt,.—
härligt och skänt — finns der uppe i himlen hos
vår lille, gode, snälle Gud!
— Ack, han talar helt rörande imellanåt! — sade
Ulla till den tankfulla Herman och visste sjelf
inte rätt, om hon ville skratta eller gråta åt Clas
Ulriks alla besynnerliga phantasier.
Ja, — sade Herman allvarligt och mer talande
till sig sjelf, än egentligen till Ulla — i
hvarje sådant tal ligger troligen en andemening, om vi
den rätt kunde uppfatta, ty det är ieke tänkbart, att
i de ogonblick, då Guds skapade beläte, —
roen-niskan, — icke mer beror af sin villjas vnagt,
icke mer formår leda sina tankar efter det for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
