Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom en otydlig, men frmfft påtaglig förebråelsé
till henne, — likasom ett tyst, men ändå ganské
hörbart anklagande, för det hon skulle känna mera
glädje an sorg af Clas Ulriks bortgång.
Troligtvis sväfvade det olycksaliga Fideicommisset, som
ha skalle tillfalla lilla Gabriella, Kr hans
phan-tasi, och han tånkte hastiga, dnnkla, outredda
tankar, som hvarken vore mödan vårdt eller
angenämt att reda. Han var för svår, den hederliga
Grefven, och, når aftonen åndtligen återkom, och
man väl fått honom i sång, och Ekelöf och
Capi-tainen sntto på hvar sin sida för att vaka hos
ho-fiom, — — — då kände Blenda någonting, som
liknade en svag, — matt sktigga af lugn.
Hon hade knappt på hela den långa dagen
fått tid, sans eller ro att ett enda ögonblick vara
inne hos eller sysselsätta sig med Gabriella; meft
hon var nästan Ingnad, hvad den lilla flickan
angick, ty hon hade för det mesta sofvit oafbrutet,
och Doctorn, — — litet för mycket slaf af
högsta magten, hade väl märkt, att Grefven mer
satte värde pä hans hjelp och närvaro omkring
sig sjeff, än hos Gabriella, som Grefven
désdut-om påstod var alldeles frisk, — — hade heller
Icke jost särdeles bekymrat sig om henne.
När Blenda om aftonen, tyst och allens, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
