Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Me skall digna änder bördan af sina -r — —
af aln sorg.
Alarik bad« låtit Herman ostörd tala nt. En
tår glinste I hans manliga öga, och han rlcfcte
handen till Herman, nigande:
> — Ja, vil! Må vi atå vid hennes sida i detta
gnririliga, fasansfulla ögonblick; men som bröder,
bröder sin si me tian, och bröder till den
arma, förkrossade, akola vi stå der och gifva
henne all den lilla trö«t, som vi förmå.
Het handslag, aom nu flfljde inteilan tle båda
nnga minnen, var ett af dessa, «om innefattar i
nig en vanskap, ett broderskap för en hel, lång,
brokig lefnad. Man kan vål skiljas, man kan
förändras och få skiijda och olika tankesätt och
å-aigter; men man glömmer dock aldrig,–––––åt-
minstone aå linge åldern icke lagt sin snödrifva
öfver minne, sinne och hjerta, att — — *’««
gäng ljödo toner fu.Ul och rent likstommiga i vå»
ra förbfödrade bröst!’9
Tysta, arm i arm, vandrade de båda
yngiin-garne hemåt.
• — Nu går jag In till henne, hinda livad som
«ill, och alla sura miner till trots; — sade Alarik
och du, som jag har märkt står oändligen vål
hos vår Grefve, gör du hvad du kan, till att för»
må honom att bara gå till ro i afton, aå att Art
inte faller honom in att gå uppe och stöfva, tyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
