Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ejdern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brunt vidunder bära de farliga röfvarne mot deras röda bo
långt borta på skogslandet.
När ejdern åter vågar sig upp till boet, finner hon inga
ägg mer, och dunet är borta, så att hårda strån och stenar
sticka fram öfverallt. Då grips hon af sorg, flyger långt
ut till bådarne och söker sin hvitgröna och klagar sitt ve
för honom, tills de ånyo börja med lek och bosättning,
plockande nya dun af bådas bröst. Nu kan det hända att
boet får vara i fred. Den grå och svarta har synts fara
på afstånd, de hvita ha ej vågat sig så högt upp i land,
och de långbenta stora och de fladdrande nigande ha ej
haft tid att komma eller glömt bort platsen — de ha väl
haft så många bon att hålla reda på. Och så hjälper den
bruna ejdern en vacker morgon sina dunklädda pipande små
ner till sjön, lär dem sitta och springa och simma, visar
dem hur maten ser ut och hvar den skall sökas och talar
om hvar de vikar finnas, där de glupska långsträckta, som
lefva i vattnet, ha sina boplatser.
Ute bland hafsgrunden är lifvet soligt i de friska
morgonsolgångarna, och när förmiddagsbrisen begynt, stiger
familjen i land på en lä-udde. Ejdermodern har sin fröjd
af att se hur de små växa, hur vingarna växa, hur lusten
att flaxa med dem blir större, hur längtan efter hafvets
vidd vaknar i de ungas bröst. Men när ett brunt vidunder
nalkas, ett af de där som bära fram de långbenta, då
kastar sig familjen ner i sjön, springer öfver vågtopparnas
skum bort till ett annat grund och söker sig en ny
hviloplats.
En dag visar sig en syn, som är ny för de små, Ett
vidunder styr rätt på kullen där den sysslar med sin frukost,
ett vidunder med bolmande rök. Modern är ej så ängslig,
ty af den sorten har hon sett många, och de äro ganska
beskedliga. Det här börjar i alla fall närma sig betänkligt,
och ett tu tre blixtrar det ifrån dess sida. Det piper och
smattrar, och hon ser en af de små vända benen i luften
och slå med vingarna. Hon skyndar ditåt, men ser att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
