Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-Id-
en gammal vän till sin familj. Hennes ädelmodigà
handling rörde ingen och räddade ej den
anklagade. Den lidelsefulla folkhopen begärde endast
skränande hennes eget lif. Blek, med
sammanpressade läppar, dem hon biter till blods för att
kväfva sitt ångestskri, söker hon vacklande sin
väg mellan hatfulla, skymfande skaror, hvilkas
offer hon. hvarje sekund väntar att blifva.
Plötsligt stannar hon inför en kvinna, som hela tiden
mot »aristokraten» utslungat vilda förbannelser.
Men på kvinnans arm sitter en knubbig, rosig,
leende varelse, och den unga grefvinnan utbrister
ovilkorligt: »Hvilket vackert barn I» I samma
ögonblick lägger modern sitt barn i den nyss
förbannades armar och säger: »Tag barnet, så
kommer ni trygg förbi folket I»*
Dessa moderlighetens spontana utbrott, af
hvilka det ena tvingar den för sitt lif skälfvande
kvinnan att stanna inför ett barns leende — och
sålunda frälser henne från döden — och af hvilka
det andra ger den af klasshat skälfvande kvinnan
ingifvelsen att rädda den till sitt lif hotade genom
att i hennes armar lägga sitt barn — de äro
uttryck af en inspiration, som icke är högre hos
Shakespeare i dennes mest gripande scener. Ja,
till sådana, genom kvinnans skapande makt
utvecklade, känslor stå alla de stora diktarandarna
i skuld. Hade ej kvinnans kulturarbete föregått,
då ägde dikten icke en Cordelia eller en Imogen
* Se Höstskörd af A-i-a. Helsingfors 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
