Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
och ur denna synpunkt kan man säga, att det
är kvinnor, som diktat Shakespeare^ kvinnor.
Följa vi slutligen moderligheten genom ännu
många länkar i utvecklingskedjan upp till dess
högsta konstnärliga uttryck, hos de stora kvinnliga
diktarna, så har till exempel George Eliot i sitt
mest odödliga verk, genom sin moderlighets
ömmaste inspiration, skildrat ett enda litet barns
soliga makt att i högsta mening frälsa: genom
att bringa en af lifvets köld förfrusen gren på
mänsklighetens stam att åter grönska* Men ända
från örninnans spontana impuls till den andliga
storhet, som diktarinnans mästerverk uppenbarar,
är utvecklingens kraft oupplösligt förenad med
könsbestämningens.
Den samma har utvecklingsvägen varit då
de sympatiska känslorna utmynnat i stora
bemödanden att lindra det mänskliga lidandet. Det
nötta uttrycket att charity begins at home är
äfven kulturhistoriskt sant. Från den med det
egna jaget sammanhängande ömheten om det
egna barnet till den gränslösa medkänslan med
släktets kval — sådan har vägen varit. Och i
hvarje särskild individs historia upprepas släktets:
genom personliga ömhetskänslor utvidgas hjärtats
väggar så att inom detta den stora
människokärleken rymmes. Denna blir annars endast en
teori. Och vi veta af Goethe att teorien har
dödens gråa färg, att endast »lifvets gyllne träd»
bär grönska.
* Silas Marner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
