Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»reaktionära» affall från tidigare synpunkter i
kvinnofrågan!
Ord hafva ingen makt att skrämma mig.
Och skulle något synas mig mindre skrämmande
än hvarje annat, är det just det nyssnämnda i
samband med mig! Också har det vållat mig
lika liten sinnesrörelse, som om någon beskylt
mig att hafva — stulit Katarinahissen!
Jag vet visserligen att, ifall ett sådant rykte
kom ut, skulle nittionio af hundra förklara: att
så hade de alltid trott att en person med mina
åsikter måste sluta! Endast den hundrade skulle
genom en morgonpromenad till söder förvissa sig
huruvida Katarinahissen fanns kvar eller icke.
Det är alltid för denna hundrade man talar.
För denna ene, hvilken själf vill pröfva innan
han dömer, kan jag framlägga en lång serie af
uttalanden — från mer än 20 år tillbaka — hvilka
med obruten följdriktighet uttrycka de tankar
i kvinnofrågan, som jag här sammanfattat till
enhet.
Min »reaktion» i dessa ämne ligger så långt
tillbaka, att jag redan firat tjugufemårsjubileum
med mina nuvarande åsikter, dem mina
erfarenheter sedan dess visserligen fördjupat, utvecklat
och stadfäst, men icke ändrat.
Bland de många, mer eller mindre klumpiga,
kastvapen, som under denna tid regnat öfver mig,
ägde ett formen af en fråga, den nämligen: huru
jag, själf ej mor, kunde orda om moderlighet,
och hvad jag — efter mitt nedsättande af kvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
