Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras dom och afrättning.
digema och gick vid sin själasörjares sida med
säkra steg, nedsänkt blick och hopknäppta
händer uppför bryggan till schavotten dit
skarprättaren förut begifvit sig. På ett par
stegs afstånd från stupstocken stannade
presten. Hjert följde exemplet och lade sig
ned på sina knän alltjemt med händerna
sammanknäppta till bön. Någon
synnerlig rörelse kunde icke hos honom
förmärkas. Derefter läste predikanten en bön och
lade sin hand på den lifdömdes skuldra. Det
var signalen till den blodiga aktens början.
Hjert reste sig upp utan synbar
ansträngning och aftog hatten, som han lade på
schavotten. Under det att han uppknäppte
ytterrocken, lät han sin blick då och då
sväfva ut öfver folkmassan. Äfven ytter- 7. ~. ,, ,,
J Konrad Pettersson
rocken lade han bredvid sig å schavotten
liksom den inre rocken och västen. Derpå
aftog han sin hvita halsduk, uppknäppte skjortan och nedvek
densamma mycket omsorgsfullt. Sedan denna afklädning
försiggått utan någon annan persons biträde, tog Hjert sin
själasörjare i famnen och kysste honom, lade sig derefter åter ned
på schavotten, inpassade hakan i stupstockens urholkning och
utsträckte benen, så att kroppen blef liggande i fullkomligt rak
ställning, ögonbindel hade delinqventen undanbedt sig.
Knappt hade Hjert hunnit att placera sig, förrän skarprättaren
skyndade fram, fattade sin under ett par granqvistar dolda bila
och skilde med ett enda kraftigt och väl riktadt hugg hufvudet
fullständigt från kroppen, så att det rullade ned på schavotten.
En tjock ström af blod sprutade fram ur de afhuggna ådrorna,
och ögonblicket derefter rusade ur folkmassan personer, försedda
med glas och skedar för att upphemta blod. En eller annan
lyckades, men kronobetjeningen dref de flesta tillbaka.
Dagens Nyheter.
Tectors afrättning.
8 maj i8j6.
En mil från Visby stad ligger Stenkumla backe alldeles invid
kyrkan af samma namn.
Fyrahundra bönder voro uppbådade att bilda spetsgård. De
flesta hade infunnit sig. Med h vilka känslor behöfver j ag ej beskrifva.
Redan vid sextiden samlade sig åtskilliga nyfikna. Dessas
antal var dock ej större än att det klockan sju, uppbådet
inbe-räknadt, uppgick till endast mellan 7 å 800 personer. Klockan
en qvart öfver sex uppläses dödsdomen och spetsgården
formeras. Denna är omkring 150 alnar i
längd men endast nära 50 i bredd.
Marken är stenig och ofruktbar. Sparsamt
sticka grässtråen upp mellan stenarne,
och sommartiden är den största
prydnaden den torra »Kattfotsblomman». I
fonden ligger Stenkumla kyrka och mot
norr en liten talldunge. För övrigt ligger
slätten rundtomkring. I skogsdungen ses
vid pass 30 å 40 åkdon, der qvinnorna
stå vid hästarne. De gå ej fram att
öfver-vara det hemska skådespelet. Och vare det
Gotlandsqvinnans heder!
En qvart före sju stannade droskan med
dödsfången på denna sidan talldungen.
Tector är af medelhöjd, slank och spenslig,
dragen äro magra, nära nog skarpa, men de
uttrycka nästan barnslig enfald, om ej rent
af idiotisk beskedlighet. Tector begär penna
och papper och skrifver till
fängelsedirektören, löjtnant Miihlenfels, och dennes familj.
När han skrifvit färdigt brefvet faller pennan
ur hans hand, han fattar åter den lilla
bukett af blå och hvita hyacinter som den
menniskoälskande direktören stuckit i hans
hand vid affärden från fängelset.
‘LuncTvist Tector ^an hjelpes ur droskan, och ledd af två
personer stapplar han fram till och genom
spetsgården. I dess midt har man beströdt en fläck
med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger
stupstocken, der hans hufvud skall falla. Denna stupstock består af en
ungefär 2 fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan
den sedvanliga urholkningen för halsen. Med vacklande steg föres
fången fram vidpass 50 alnar inom spetsgården, som ännu skilja
honom från stupstocken. Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen.
Men gången och hela hans sätt antyder att döden redan med fast
hand gripit om hans lifs hjertrötter. Utan ett ord af motsägelse,
utan en rörelse af motstånd lägges den lifdömde på marken,
konvulsiviskt knyta sig hans händer om den Ulla buketten och halft
medvetslöst smyger sig över hans läppar ett »Herre anamma min ande».
Bödeln (Steinick från Wadstena) smyger sig fram på fångens
högra sida. Han är civilklädd och bär öfverrock. Den blanka bila
han hittills dolt bakom ryggen glänser i solskenet, den faUer-
Ja, finge vi stanna här. Men, o fasa, den höjes ånyo, färgad
af rykande menniskoblod och faUer åter. . . starka karlar dåna,
unga gråta, allmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnhga
slägtingar. . . nu må väl allt vara slut. . . Nej, ännu en gång lyftes
den bloddrypande yxan och först nu rullar hufvudet från kroppen,
och fångens mössa, som han behålht på hufvudet, kastas flere
fot från stupstocken. Dagens Nyheter.
Hjerts afrättning. Den vid afrättningen närvarande tiU omkr.
i»5°° personer uppskattade folkmassan uppförde sig lugnt och
stillsamt, och det hela gjorde ett djupt allvarligt intryck, som blott
stördes af den vidriga synen af menniskor, som rusade fram för qtt
upphemta det rinnande blodet, hvilket folktron påstår kunna
bota från fallandesjuka. Södermanlands läns tidning.
A mördaren Hjerts graf vid
Malmköpings kyrkas norra port låg helt nyUgen
en blomsterbukett. Den hade ditlagts af
hans fattiga mor, hvilken är bosatt i
Kalmar län och gått den långa vägen dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
