Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1884
Åtalet mot Strindbergs ”Giftas”.
Så blef han konfirmerad på våren. — Det
uppskakande uppträdet, då öfverklassen tog ed af
underklassen på Kristi lekamen och blod, att den senare
aldrig skulle befatta sig med hvad den förra gjorde,
satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som
utspelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan
och Lettströms majsoblat å 1 krona skålp., hvilka
af presten utgåfvos för att vara den för öfver 1800
år sedan afrättade folkuppviglaren Jesus af Nazareths
kött och blod, föll icke under hans reflexion, ty man
reflekterade icke den tiden, utan man fick
stämningar. Ur Giftas »Dygdens lön» (sid. 74).
QV ARST AD.
Chefen för justitiedepartementet
har aflåtit följande skrifvelse till
justitiekanslersembetet:
»Enär vid granskning af en till mig
aflemnad, å boktryckaren Albert
Bonniers tryckeri härstädes tryckt skrift
med titel: Giftas. Tolf
äktenskapshistorier med interview och förord af
August Strindberg» densamma
befunnits å sidan 74 innehålla uttryck som
synas vara straffbara enligt § 3 mom. 1
af gällande tryckfrihetsförordning,
har jag, jemte det
öfverståthållare-ämbetet denna dag anmodats
skynd-samligen verkställa qvarstad å
skriften, härigenom skolat till
justitiekanslersembetet öfverlemna ett
exemplar af ifrågavarande skrift, på det att
den förbrytelse mot
tryckfrihetsförordningen, som sålunda sig yppat,
måtte varda genom allmän åklagare
vid laga domstol åtalad.
Stockholm den 3 oktober 1884.
Nils von Steyern.»
KVARSTADEN.
A. Bonnier till Strindberg den
3 oktober:
I mitt magasin fanns endast qvar
320 expl. — dessa togs. — Stämning
är nu att motse i de närmaste
dagarna, naturligtvis mot mig. — Det
värsta är att jag sjelf är totalt ur
stånd att kunna föra någon talan
inför en domstol, och lika olyckligt är
det att jag — åtminstone ännu —
icke vet hvem jag skall anlita som
juridiskt biträde.
Det var verkligen en tråkig historia.
Blir skriften frikänd så vore det en
reklam — men jag fruktar att man
vill göra sitt möjliga för att få den
fälld.
August Strindberg till Albert
Bonnier den 7 oktober:
Bäste herr Bonnier!
Mottagit Ert bref. Kommer hem
om Ni skall i fängelse, naturligtvis.
Eljes ej. En höstresa med familj och
den nyfödde sjuk för tänder går ej.
Ensam omöjligt. Men anklagelsen!
Kan den ej sändas hit?
Albert Bonnier till Strindberg
4 oktober:
Att Ni sjelf vill hemkomma och
svara i målet tar jag för alldeles gifvet.
Om försvaret föres med klang och
glans och då hela den frisinnade
pressen kommer att ta Ert parti, så är
det ock mycket troligt att Juryn
antingen frikänner boken eller att
påföljden högst inskränkes till ett
bötesbelopp.
Strindberg till Albert Bonnier:
I morgon afsändes namnsedeln.
Befrias Ni från målet, så kan jag
anklagas på fremmande ort (efter hvad
jag förstått af lagen som jag har här!)
Och då svarar jag skriftligen antingen
i tidning eller i broschyr. Bäst i
tidning. Jag tycker inte om att resa hem
och göra reklam, med tablåer på
landgång eller perrong. Min hustru
är ledsen och sonen ondt för tänder.
Bäst vore om Ni lät döma Er till
böter (ty då blef det böter!) och jag
svarade ändå. Mig skulle de nog
sätta i kurran.
Albert Bonnier till Björnstjerne
Björnson, adress Paris, den
9 oktober:
Begagna nu Ert inflytande att
uppmuntra honom till ett manligt och
värdigt uppträdande.
Det gäller först att icke låta
boktryckaren (mig) komma i sticket —
och ett dokument hvari han erkänner
sig författaransvaret för boken
hoppas jag redan är af honom afsändt
och på väg till mig.
Men den nästa frågan är om han icke
bör kasta bort all rädsla — och utan
afseende på materiella svårigheter —
komma hem och svara (skriftligt eller
muntligt) inför domstolen.
Björnstjerne Björnson till Albert
Bonnier den 12 oktober:
Kære Bonnier, ord for ord har De
ræt, bare ikke deri, at han skal gøre
saken mindre än den er. Han har
ment at håne, hvad han holder for
forargeligt, og det skal han stå ved. —
Jeg tænkte, det skulde gå i langdrag,
og da vilde jeg, han skulde være ute
til dommen faldt. Men når det straks
skal gå løs, og straks falle ännelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
