Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom, da må han også straks hjem,
og selv ta sin sak. Naturligtvis.
— Dette må bli till stor fordel for
Strindberg. Efter dette biir han
Sverigs store man. Lykke til. Deres
Björnson.
Rådman Frans Krook vid 6:e
afdelningen privat till Albert
Bonnier:
Derest icke Strindberg
hemkommer och installer sig så biir hr
Bonnier fast!
Polismästare Semmy Rubenson
till Karl Otto Bonnier:
Vill ni ha hem honom, så vet jag
intet annat råd att ge er, an att du
reser ner och hämtar honom.
Kar! Otto Bonnier:
Endast några få förberedelser
be-höfdes, och dagen därpå, den 10
oktober på kvällen, gaf jag mig i
väg öfver Köpenhamn, Kiel,
Hamburg, Köln och Bern till Géneve, dit
jag kom den i4:de på eftermiddagen.
August Strindberg:
Vi åto middag tillsammans, och
skildes åt. Bonnier skulle återvända
ensam hem. Jag gick hem, glad, ty
jag längtade inte alls till
Långholmen; har alltid haft aversion mot
det stället.
Karl Otto Bonnier:
Men jag gick däremot, rätt ledsen
öfver Strindbergs fasta beslut att
stanna där han var, kom till mitt
hotell. Morgonen därpå, då jag drar
upp min gardin, får jag se
Strindberg, som alltid morgontidig, utanför
hotellet. Han kommer upp och —
döm om min förvåning — säger:
»Nu reser jag!» — Han hade ändrat
mening under natten, han hade fått
en del nya telegram, att han vore
feg om han ej kom hem, och nu
var han besluten att resa.
Strindberg:
Landstigningen skedde utan polis
— tulltjänstemännen bemötte mig
artigt.
Karl Otto Bonnier:
Då vi emellertid kommo in i
stationshuset och jag gick fram till
biljettkontoret för att köpa biljetter,
säger biljettförsäljaren: »Det är ju
herr Bonnier och herr Strindberg.»
»Ja, varför det ?» — »Jo, det ligger
ett telegram en trappa upp till herr
Strindberg af största vikt, som herr
Strindberg måste få före afresan.» —
Strindberg ytterst orolig: »Det är
häktningsorder.»
Vi gingo upp: det var från Ludvig
Josephson, att han ämnade ge
»Lycko-Pers resa» följande kväll och inbjöd
Strindberg att närvara.
Strindberg.
1 884
En storartad hyllning.
bereddes »dagens hjelte», August
Strindberg, vid hans ankomst till
hufvudsta-den 20 oktober på morgonen.
Så snart Strindberg visade sig på
jern-vägskupéns plattform utbröt ett
enstämmigt, ihållande jubel, som icke upphörde
förr än den varma hyllningens föremål
gifvit tecken till att han ville tala. Han
yttrade då:
»Jag tackar er. Det syns att ni fått
luft i lungorna. När jag reste från Sverige
var här så qvaft att man ej kunde
andas. Hvad än må ske skall jag göra
min pligt!»
Hur Strindberg ser ut.
Figur och hållning äro ännu
ungdomliga och ansigtet lika allvarsamt som
förr, kanske litet mera blodlöst, men
det låter måhända förklara sig deraf att
han sedan någon tid tillbaka är
absolutist. Dagens Nyheter.
Juryn vid
Strindbergska målet.
Professor E. Edlund.
Pastor primarius F. Fehr,
Grosshandlare O. Höglund,
Rektor S. von Friesen,
Litteratör S. A. Hedin,
Lektor E. Jäderin,
f. d. Justitieombudsman N. A.
Fröman,
Fabrikör R. Almström,
f. d. Justitieråd Södergren.
FRIKÄND!
Efter 4 timmars öfverläggning
förklarade juryn skriften icke
brottslig. Rådhusrätten frikände
och upphäfde qvarstaden.
Då Strindberg for.
Strindberg stod på vagnens plattform.
Och hurraropen dånade väl i 10
minuter under jern vägshallens glastak.
Och så ljöd jern vägspipan. Ett sista
dundrande hurrarop: »Lefve August
Strindberg! Lefve tros-, tanke-,
tryck-och yttrandefriheten! Hälsa Schweiz!
Välkommen åter!»
Jörgen
i Budkaflen.
1 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
