Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i885
Förfärlig olyckshändelse
UTANFÖR GRAND HOTELL.
Folkmassa, irriterad af ligister, råkar i panik efter att hafva åhört sång
af Christine Nilsson från Qrands balkong — 18 personer, uteslutande
qvinnor, dödade och ett 7o:tal skadade.
En olycka, hvars sorgliga följder utan tvifvel länge skola
utgöra samtalsämnet i hufvudstaden, timade på aftonen
onsdagen den 23 september i trakten af Grand hötel.
I likhet med hvad fallet varit aftnarna efter de föregående
Christine-Nilsson-konserterna hade i går qväll en ofantlig
folkmassa samlat sig å den öppna platsen framför Grand
hötel, afvaktande sångerskans ankomst från konserten och
hennes väntade sång från balkongen.
Folkströmmen var denna afton så stark, att sångerskans
vagn icke kunde köra fram till hotellets stora ingång, utan
måste stanna vid bakporten åt Stallgatan, hvarifrån hon
begaf sig upp i sin våning, trädde ut på balkongen och
sjöng »Fjorton år tror jag visst att jag var» och
Vermlands-visan samt helsades på öfligt sätt med jubel från den tätt
sammanpackade massan der nere. Då jublet tystnat, tackade
sångerskan med några vänliga ord, bjöd samlingen »god
natt» och förklarade, att hon vore för trött för att sjunga
mera.
Folkhopame skulle nu skingras, och då inträffade olyckan,
svår att förutse, omöjligt att, under det hon pågick, hämma.
Då folkströmmen från Grand hötel började att, följande
Christine Nilssons vänliga maning sätta sig i rörelse hemåt,
tog den förnämligast och helt naturligt icke vägen åt
Skepps-holmssidan eller af Stall-, Hof- och Arsenalsgatoma utan
böljade framåt mot den trånga passagen mellan planket
å Strömgatan och Palmeska huset. Här hejdades denna
folkström af en annan, som från Carl XII:s torg gick emot
Grand hötel, och här i stenrösen var det antagligen som
förnämligast katastrofen timade.
Christine Nilsson
besökte under loppet af gårdagen i deras bostäder alla
de personer, hvilka veterligen skadats vid olyckshändelsen,
och fann till sin stora glädje många af dem icke så illa
till-tygade som hon fruktat — åt alla öfverlemnades rikliga
penninggåfvor. Alla de aflidna, hvilkas efterlefvande icke
sjelfva kunna bestrida begrafningsomkostnadema, erhålla
på fru Nilssons bekostnad en högtidlig likbegängelse.
Efter katastrofen upphittade persedlar.
91 fruntimmershattar, 71 par gummigaloscher (de flesta
omaka) 13 par resårskor (dito) 9 par läderskor (dito) 35
låga manshattar, 3 höga svarta hattar, 20 mössor (bland dem
en brefbärares) 1 klädning, 4 kjortlar, 14 schalar 11
huf-vuddukar, 6 fruntimmerskappor, 2 måns regnrockar, 1
kavaj, 108 paraplyer, 14 en tous cas, 11 käppar, 1 ylletröja,
1 skinnväska, 1 halmkorg, 11 hårflätor, 4 hattplymer, 2
förkläden, 3 näsdukar, 1 cigarrettetui, 1 kikareetui, 1
armband, 3 marongnålar, 2 par manschetter, 2 nycklar, 2 par
vantar, 1 handske, hvarjemte slutligen ett stort knyte
innehöll större och mindre lemningar af ett betydligt antal
diverse saker.
Till de hjelpbehöfvande.
Christine Nilsson-Konserten i östermalmskyrkan den 29
september lemnade, en nettobehållning af 5.729 kr. att utdelas
till de genom olyckan hjelpbehöfvande.
Ur ett
ögonvittnes berättelse:
Det var på Grand Hötel.
Uppe från balkongen hade
förklingat den underbara
stämmans sista, klockrena
toner. Hurraropen skakade
luften som bruset af en
nordanstorm, månen lyste
ned öfver en oöfverskådlig
massa.
Ute i vestibulen gingo
några resande med
Baede-ker i handen. Det var en
behaglig tystnad. . . .
Då kommer en högväxt
man nedrusande för
trappan, det var Gustaf
Fred-rikson.
— »En läkare»! »Fins
här en läkare» ? Den ena
döda efter den andra bäres
in. »En läkare»!».
Scen från Grand Hötel.
(Aftonen den 23 september 1885.) Budkaflen.
Trängseln blef förfärlig
å Carl XII:s torg, der jag
stod, stödd mot ett af
träden, med folkmassan
i obeskriflig förvirring
brusande omkring mig.
Poliskonstaplar till fots
bjödo i allvarliga och
vänliga ordalag folkmängden
ätt skingras, men förgäfves.
Jag lemnade min plats,
gick uppför Arsenalsgatan
genom gränden förbi
Fer-senska huset och lyckades
komma in på Grand Hötel.
Der hade under hela
denna tid rådt en oerhörd
förvirring. Döda,
lemläs-tade och afsvimmade buros
der in oupphörligt och
mot-togos af vänliga händer,
som bringade hjelp.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
