Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88 5
Hembygdsvisor.
3.
Himlen är blå
med hvita skyar.
Solglänsta stå
slättens byar.
Under en rensande
sommarvind glänsande
böljor på mörkgröna
kornfält gå.
Nyss jag gått
i loge och lada.
Minnen jag fått
både sorgsna och glada.
Fjärilslätt lekande,
sommarvarmt smekande,
rundt kring i vrårna
de blyga stått.
Sinnet blef vekt
i lummig dunge,
der fordom jag lekt,
barfotad unge.
Ola Hansson.
Bak almstammen mysande
barnmunnar, lysande
barnögon såg jag
med hjertat vekt.
Bygderna stå
sommarsköna.
Himlen är blå
och ängarne gröna.
Under en rensande
junivind glänsande
vågor på vajande
kornfält gå.
Hvila jag vill,
låta minnena strömma.
Hvilande still,
allt vill jag glömma.
Det i skymningen tumlande,
det ångestfullt mumlande,
tystne för rågsus
och lärkans drill.
Hembygd, du är
som en älskande kvinna,
ren och skär
som den jag vill vinna.
Ögonen sluter jag,
hufvudet lutar jag
mot dina knän. Att lefva
mig lärt
(Notturno.)
En ung skånsk diktare.
Dikter 1884.
— Notturno 1885.
Ett öppet ord.
Hvad som mitt innersta väsen var,
hvad djupast nere i lönn jag bar,
hvad varmast jag kände, hvad hetast jag led,
hvad i mina tankar gällast kved,
kött af mitt kött och blod af mitt blod, -
det kallades dagens mod.
Att gripa hvart halfkväfdt ångestskri,
hvar sorgset suckande melodi,
att pressa andras smärta in
i ens eget ömmande, fina skinn
och säga: så känna vi tidens ve,
-det möttes af hån och spe.
Att plocka sin egen själ i sär,
att visa, hur tiden speglades der,
hur opp det myllrade brodd vid brodd
af lifvets egen brokiga sådd,
att blotta hvar skälfvande känslotråd, -
det kallades fruktlöst dåd.
Och är än känslan sjuk som i kramp,
och om vid tankarnes dofva tramp
det glimmar inunder ögonens bryn
som återsken af en vådeldssyn
och allt är ett skärande lid och strid,
-så skyll på vår egen tid!
Att veta så innerligt fast och visst,
att lyckan slår ögonen opp till sist,
att andra skörda, der vi ha sått,
den lifvets lycka, som vi ej fått,
att inne i våndan slumrar ro,
-min enda, stora tro.
(Notturno.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
