Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Wergeland och Svenskarne. H. Lassen: Henrik Wergeland og hans samtid. Af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
nungen öfverhufvud hade ställt sig i en fiendtlig
position mot Norrmännen vid åtskilliga tillfällen,
i synnerhet dock genom sitt missnöje med firandet
af 17:de Maj, hvilken högtidsdag-han önskade utbytt
mot 4:de November. Man såg i Norge, troligen utan
tillräcklig grand, i Carl Johans hela beteende
den svenska aristokratiens förhatliga inflytande,
och mot detta riktades nu isynnerhet Wergelands
journalistiska penna. För honom var Carl Johan alltid
frihetshjelten från franska revolutionen, och ett
föremål för beundrande kärlek; från honom kastades
derföre helt naturligt skulden öfver på svenska adeln,
hvars föreställningar om Norges ställning i Unionen
voro nog sväfvande och falska. Wergeland var verksam
såväl i »Stats-borgeren» som i flygbladen »for
Menigmand» och det var just under den ofvannämnda
riksrättsaktionen, i September månad 1836, som de
första tre nummern utkommo - anonymt. Men som vanligt
framskymtade Wergelands hand under slöjan.
»Den Constitutionelle» såg i dessa anfall mot ett
betydelsefullt stånd inom brödrafolket icke utan
skäl ett vådligt utbrott af separatism, isynnerhet
då Wergeland sedermera i andra numret uppträdde mot
statsministern och mera och mera direkte yttrade sig i
den riktnig, att det bästa afgörandet af de unionella
stridigheterna vore - unionens upplösning. Det var
alltid med skaldens värma och passion Wergeland skref;
han uppkallade ur grafven minnena om kanonskotten
från svenska flottan och lägret under storthinget
1821; han påminde öra grundlagens hotade helgd, och
yttrade, att »Föreningen rokke-des i sin Grundvold»
genom stortllingets upplösning. .-»Er det ikke godt
ät sige den Sovende, ät Slänger mierme sig hans
Leje? Dalen maa vide, hvad Vejr der hegger sig paa
Höjder-ne». »Den Constitutionelle» utpekade också
genast Wergeland som flygskriftens författare,
och likasom i deri föregående estetisk-politiska
brytningen mellan »Intelligeiitsen» och »Norskheten»
var Welhaven äfv7en nu verksam bland den
Constitutio-nelles talangfulle författare.
Eigsretten frikände statsministern, och
Wergeland yttrade sig härom. »I vore Hjerter»
hette det »skal Grundloven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
