Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Wergeland och Svenskarne. H. Lassen: Henrik Wergeland og hans samtid. Af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
idetmindst aeres, om den end kun kaldes Raahedens
Huler, og agtes for lidet mere end Blodströmmens
föleslöse Udspring. I Folkets bedrövede Kjaerligheds
Dyb skjule den kraenkende Mö sit Aasyn, som raaber
om Hevn, men maatte tage Penge för sin ^Ere!»
Carl Johan hade den 26 September yttrat sig skarpt
emot Storthinget (Lassen kallar hans yttrande w
en Straffetale») och nu utbrast Wergeland: »Norges
saavelsom Hans Majestsets eget Forhold til Sverige
er den Aarsag vi söge, Aarsagen, der ligger dybest,
Aarsagen til den stedfindende onde Forstaaelse
imellern Nordmaendenes Konge og dem.––––Skal
et Yedlige-
holdelsessystein (Conservatism) haevdes i Sver-ige,
maa Slagfje-drene brydes paa den norske Frihed. Denne
Örn maa ikke stige saa höjt, ät den sees över Kjolen
og forfaerder de gamle, rolige Svaner i Wettern og
Mälaren. Det mindre Rige maa ikke by de det större
et opeggende Exempel; den yngre Broder ikke besidde
Noget, som kan vaekke den seldres Misundelse, og
Folkevaeldet i Norge ikke staa i for skjaerende
Modsaetning til Stormandsvaeldet i Sverige,
saaledes som dette er omhegnet af den nuvaerende
Konstitution. Norge maa minske Sejl, for ät kunne
höide sig i sömmelig Alstand bagefter Sverige,
skjönt det bedste vistnok var, om denne tunge gamle
Orlogger satte nye Selj til for ät gjöre Fölge til
den politiske Lyksaligheds Ver den.»
Men detta är ju tankar, som ingen Svensk skulle
tveka att uttala om det gamla svenska systemet,
hvars hårda och, som vi hoppas, sista förmur föll i
Decemberdagarne 1865, och det kan endast förundra oss
att icke denna tanke ännu oftare uttalats från både
norsk och svensk sida. Ty för hvarje år vårt äldre
statsskick lefde, växte klyftan emellan Norsk och
Svensk, så att vi endast kunna önska, att de »nya
segeln» nu måtte föra oss med jemn hastighet framåt
emot målet. Och kan det förundra oss, att Wergeland
under det han uttalar, att vi skulle »gjöre Fölge
till den politiske Lyksaligheds Yerden, istedetfor ät
maatte skilles saagodtsom ved Udsejlingen af Hävnen»
griper denna tanke och utropar: »Skilles? Det var en
Tanke!» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
