Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbok öfver Svenska Allmogespråket, af J. E. Rietz. Af -r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
(s. VI) redogöres för skälen till den omständlighet,
raed hvilken han gått tillväga, och man kan ej annat
än i hufvudsak instämma i desamma. Han har genom
sina vidsträckta forskningar i denna riktning lemnat
rika bidrag till en väl behöflig etymologisk ordbok
öfver de skandinaviska språken. Det kan likväl synas,
som om jemförelserna med de semitiska äfvensom de
mera aflägsna indoeuropeiska språken kunnat saklöst
utelern-nas, synnerligen då tillräcklig belysning
varit att vinna på närmare håll. Derigenom hade
tid och utrymme kunnat beredas att åt de närmast
beslagtade egna ännu större omsorg. Särskildt
torde de skandinaviska språkens förhållande till de
semitiska vara för litet utredt, för att några säkra
slutsatser skulle kunna dragas af en större eller
mindre ljudlikhet mellan ett eller annat nordiskt
och semitiskt ord. Stundom blir man helt förvånad,
då förf. plötsligt från ett svenskt landskapsord
förer sina läsare midt upp i hebreiska, arabiska,
syriska, sethiopiska o. s. v., såsom då (s. 17) ax
neutr., lille bror (»Go mor(g)on mitt ax! A du vaken
så dags»), sättes i sammanhang med det hebreiska
ak, broder, frände, och det isländska aice, slägt,
familj; eller då barkaj springa med fart, rusa,
skynda, jemföres med hebr. barak, ehuru äfven det
senare betyder fly, begifva sig, gå med fart. -
Men äfven i den vidsträckta ordgranskningen,
om hon också till en del skulle för mängden af
läsare vara utan verkligt intresse, se vi ett af
de många bevisen på författarens djupa lärdom och
ifver att gagna språkforskningen och utleta vårt
modersmåls anor. Denna omsorgsfulla ordforskning har
åskådliggjort särskildt en sanning af det största
intresse, nämligen alla de skandinaviska munarternas
nära och innerliga frändskap med hvarandra. Frånräknar
man mindre olikheter i ljud, böjning och betydelse,
hvilka kanske ofta bero på misstag i de skriftliga
uppteckningarna, så skall man förvånas öfver
den öfverensstämmelse i språkligt afseende, som
råder öfver hela Norden. Hvarje blad i Herr Eietz’
arbete vittnar om detta förhållande, som, i den rnon
språkforskningen fortgår, skall vinna ytterligare
bekräftelse, och vi kunna ej undertrycka en önskan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
