Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
fattningen af allt det, hvari den troende israeliten
såg idealet af den theokratiske konungen, hade
småningom utbildat sig idén om den gudasände
förlossaren, ättlingen af Davids stam, som i tidens
fullbordan skulle komma till sitt förtryckta
folks undsättning, omvända eller utrota dess
fiender och grundlägga ett den utvalda nationens
oförgängliga herravälde. på jorden. Dessa messianska
förhoppningar, i enskildheterna utmålade med den
österländska fantasiens sinligt glödande färger,
voro hos Judarne gängse med oförsvagad styrka vid den
tidpunkt, då Jesus uppträdde. Midt i ett tidehvarf
af religiös försoffning och politiskt betryck ljöd
plötsligt hans kraftiga väckelserop om bättringens
nödvändighet och himmelrikets snara ankomst. Med
stigande uppmärksamhet och undran lyssnade Galileens
befolkning till den nye lärarens tal, i idéernas
djup och friska ursprunglighet så olikt fariseismens
spetsfundiga skrift utläggningar; länge dröjde det
ej, förrän underliga rykten och gissningar om hans
personlighet voro i omlopp; den vidskepliga mängden
trodde sig i honom se ett öfvernaturligt väsende,
en gengångare af någon bland den judiska forntidens
store döde. Endast inom hans förtrogna lärjungakrets
hade den aningen börjat vinna insteg, att hvad hos
honom uppenbarade sig vore en andlig utrustning,
högre än den profetiska: en aning, som växte till
visshet och som slutligen med den enthusiastiska
öf-vertygelsens styrka frambröt i Petri bekanta svar:
»Du är Kristus, lefvande Guds son!» Härmed är det
afgörande ordet ut-sagdt; det tände som en gnista i
mottagliga sinnen; Petri bekännelse, för hvilken Jesus
liksom med en ovilkorlig glädjeyttring prisade honom
salig, blef under lång tid den kristna församlingens
lösen. »Jesus af Nazareth är Kristus, är »Guds son»
den utlofvade Messias!» så lydde kristenhetens äldsta
bekännelse om Jesu person, till en början dess enda
dogm och den enda punkt, der en bestämdt uttalad
meningsskiljaktighet rådde mellan medlemmarne af det
gamla och det nya förbundet. Den äldsta kristenheten
betyder ingenting mer än en messiansk församling inom
den dåvarande judendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
