Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
som lärjnngarne erfarit af den öfverväldigande
högheten i Jesu personlighet och hela framträdande,
desto starkare måste för dem äggeisen blifva
att söka äfven på begripandets väg tillegna
sig hvad som utgjorde innehållet af deras
omedelbara lifserfarenhet. För vinnandet af den
ifrågavarande insigten hade de ej att tillgå någon
gudomlig irigifvelse, så beskaffad, att deras
eget tanke arbete skulle genom densamma gjorts
öfverflödigt. Orthodoxiens mekaniska inspirationslära,
ur psykologiska grunder ohållbar, vederlägges
dessutom genom den iakttagelsen, att olika, till en
del mot hvarandra stridande lärobegrepp möta oss
i de bibliska skrifterna. Det var således endast
genom sjelfständigt begrundande Jesu lärjungar
kunde bilda sig en öfvertygelse om sin hädangåiigne
mästares personlighet, och härvid sökte de till
ett sammanstämmande helt ordna hans egna utsagor om
sig sjelf och sin lefnadsuppgift. Af dessa utsagor
var det isynnerhet en viss klass, som företrädesvis
syntes dem egnad att lemna den riktiga synpunkten
för uppfattningen af Jesu person och ändamålet
med hans sändning på jorden: de utsagor nämligen,
genom hvilka Jesus framställer sig såsom den i
det gamla testamentet utlofvade, af det judiska
folket med brinnande längtan väntade Messias. Ur
judendomen hade kristendomen utvecklat sig såsom
ur sin närmaste historiska förutsättning; de äldste
kristne qvarstodo ännu i mångfaldiga afseenden på den
judiska verldsåskådningens allmänna grundval; i Jesu
lära sågo de egentligen endast en fortsättning och
högre utbildning af den genom Moses och profeterna
för deras fäder förkunnade religionen. Det är då
naturligt, att vid det askådningsätt, enligt hvilket
den gamla lagreligionen i det hela ingalunda förlorat
sin förbindande kraft genom den renare tolkning af
densamma man ansåg Jesus hafva gifvit, skulle de
närmare bestämningarne i fråga om betydelsen af Jesu
person med förkärlek hemtas ur det högsta inom den
judiska föreställningskretsen. Ur profetiska utsagor,
åt hvilka merendels gafs en ganska konstlad, från
deras egentliga syftning fjerranliggande uttydning,
ur historiska förebilder, vid hvilkas uppfattning och
begagnande åt fantasien lemnades det friaste spelrum,
ur den stegrade samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
