Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
skulle antyda en någorlunda hög ålder, men ena
gången var det en kolossal ödla, hvars skelett
tagits för en menniskas, en annan gång voro benen
bevisligen moderna, en tredje antogös de vara det,
emedan hvarje annat förhållande vore en orimlighet Då
uppträdde under senare hälften af 1840-talet en man
i Abbe-ville, vid namn Boucher de Perthes, med ett
arbete, i hvilket han sökte visa, att Sommedalens i en
aflägsen forntid bildade gruslager voro ytterligt rika
på flintor, arbetade af menniskohand. Hvem som helst
i Frankrike var icke den tiden vuxen att urskilja en
arbetad flinta från en oarbetad; vetenskapsmännens
ögon, bländade af den klassiska forntidens glans,
hade mycket svårt att skönja qvarlefvorna efter de
nordalpinska barbariska folken, och for öfrigt stod
det påstående, hvarmed Boucher de Perthes framkommit,
i den snörrätaste motsats till allt, hvad man dittills
antagit. Måhända ansåg man äfven honom mindre
tillförlitlig i detta afseende, emedan han redan
förut sökt i ett stort arbete bevisa möjligheten
af menniskans tillvaro på jorden före den tid, som
vanligen namnes; det är ju vanligt, att hvad man vill,
det tror man gerna. För öfrigt måste man medgifva,
att i vissa fall förråder Boucher de Perthes en väl
lössläppt fantasi, hvilket icke kunde bidraga till
ökande af hans kredit.
Liksom man måste beundra den skarpsinnighet, med
hvilken Boucher urskilde bland gruslagrens oräkneliga
stenar de af menniskans hand arbetade, måste man
äfven högakta hans mod att, trots all likgiltighet
och allt förlöjligande, fortfarande vidhålla sina
åsigter. Han beträdde dervid den rätta vägen. Han
började jemföraude studera olika länders stenåldrar,
äfven Sveriges, och styrkt genom den så vunna
erfarenheten, utgaf han tio år derefter en ny del af
sina «Antiquités celtiques et antédiluvien-nes». Han
stod nu icke längre ensam. Engelske forskare granskade
fälten för hans undersökningar jemte hans fynd och
gillade hans slutsatser. Temligen hastigt öfvergingo
Englands vetenskapsmän på hans sida och Frankrikes
följde långsamt efter. Giltigheten af de facta, som
Boucher de Perthes framlade och som stadfästats såväl
genom tidigare som isynnerhet en m ang-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
