Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
fald af senare fynd, torde numera vara allmänt
erkänd. Det vore ock fåkunnigt att icke göra det, när
alla de invändningar som blifvit gjorda, kunnat med
öfvertygande klarhet gen-drifvas. Det är fullkomligt
säkert, att dessa flintredskap äro funna i de gamla
lagren tillsammans med fossila ben och öf-verdragna
med dessas ockergula färg. Det är fullkomligt säkert,
att dessa gruslager äro orubbade och att flintorna
icke nedkommit under senare tider. Man har velat
betvifla äktheten af dessa flintredskap och ansett
dem vara naturbildningar. Af den som aldrig förr
sett ett arbetadt flintstycke är en dylik invändning
förklarlig, men i en fornforskares mun oförlåtlig,
emedan den måste vara uttalad mot bättre vetande. Jag
har sett hundratal af dessa forntida redskap, funna
såväl i Frankrike som i England. Det är lika visst,
att de äro menniskoverk, som att stålpennan är det,
med hvilken jag skrifver dessa rader. Man har försökt
drifva den satsen, att det icke vore möjligt att så
arbeta flintan. De facta, som jag redan meddelat,
bevisa motsatsen, äfvensom de många likartade
flintstycken, som än i dag arbetas på ort och
ställe, för att rikta engelska turisters och andras
kuriositetssamlingar. De äro i allmänhet icke svåra
att skilja från de äkta.
Men de närmare omständigheterna, och hvilken betydelse
hafva dessa fynd ?
Sommeflodens bädd måste fordom hafva haft högre
läge än nu. Man finner å sluttningarna af dess dal,
å båda sidor, en ganska ansenlig grusmassa, tydligen
bildad genom aflagringar uti vatten. Något högre upp
märker man lemningarna af ett annat gruslager, på
enahanda sätt tillkommet. I allmänhet äro naturligtvis
högre liggande lager yngre än de lägre, men här är
det icke så, det högre lagret hvilar ej heller på
det undre. Sedan den första grusmassan var bildad,
skar sig floden djupare ner, och gruset, som den
fortfarande förde med sig, bildade ånyo mäktiga
lager. Sedan dess har floden skurit sig än djupare
ner. Sjelfva dalen har i allmänhet en rak riktning,
men inom denna slingrar sig floden i en mängd bugter,
alldeles som man hos oss finner i djupet af en
f. d. ådal en liten rännil slingra sig fram bland
vassen, l loden har icke alltid låtit sina stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
