Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk Literatur: A. A. Afzelius: Svenska folkets Sagohäfder. Af H. Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
vidunderliga sagan om Fahlu koppargrufva, huru hon
genom Konung Berichs försorg år 1480 före Christi
födelse försågs med bergsmän från judiska landet,
och huru hon deremot några århundraden senare bestod
kopparen till de heliga kärileri i Jerusalems tempel
- en saga, som hr Afzelius med mycken sannfärdighet
i tonen berättar och som säkerligen med full tillit
af mången läsare skall mottagas. Likaså möta vi i
föreliggande del det bekanta pasqvillet från 1750
1. 60-talet, «Karl XLs dröm«, hvars äkthet hr Afzelius
synes mycket mön att upprätthålla, förmenande, att
dikten berättats bland folket förr, än den af partimän
användes för deras syftemål, och tillika bifogande
en rätt kostelig uttydning, för att ej förspilla
den gudaborenhet, hvilken han i allmänhet åt våra
spökhistorier vill tillerkänna. I denna sista del
sakna vi deremot med nöje de romantiska berättelserna
ur mag. Ekbloms samlingar, hvilka under de föregående
regenterna emellanåt framkommo och då understundom
frestade oss att fråga, hvarföre förf. ej lika gerna
kunde bjuda dylika godbitar af Per Thomassons eller
Wilhelmina Stålbergs tillverkning.
I stället har, såsom ock naturligt är, den sist
utkomna delen att erbjuda en rätt god samling
af verkligen äkta sägner från Karl den elftes
för Sveriges allmoge så minnesrika tider. Till
största delen äro de visserligen förut bekanta, men
behof-vet har länge varit kändt af att få dem samlade,
enkelt och naturligt förtäljda och dertill ställda
i sammanhang med historiens öfriga vittnesbörd. I
alla dessa hänseenden kunna vi dock ej säga, att
hr Afzelius fullkomligen tillfredsställt hvarken
vetenskapens eller folkbildningens kraf.
Det är, enligt vårt förmenande, något för mycket
af fantasi i hr Afzelii författareskap, och
detta öfverflöd vållar honom mycken brist såsom
häfdatecknare. Öfverflödande fantasi kalla vi då den,
som frigjort sig från sina naturliga och tillbörliga
tyglar, verkligheten, förståndet och smaken; den
historiska verk ligheten, som utstakar faktiska
gränser mellan sanning och lögn, förståndet, som ger
riktiga synpunkter för denna verklighets begripande,
och smaken, som åt framställningen förlänar den pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
