Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk Literatur: A. A. Afzelius: Svenska folkets Sagohäfder. Af H. Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
sande formen. Och hr Afzelii fantasi synes oss
understundom åtminstone hafva förvillat synpunkterna
och förled t honom att bryta mot den sunda smakens
fordringar.
Till brotten mot den sunda smaken räkna vi
framförallt förf:s «margfaldeligen« framträdande
sträfvan efter uråldrighet i stil, talesätt och
ordvändningar, hvilken i sanning gör hans arbete
till en pröfvosten för tålamodet hos dem, som hos
sagoberättaren framförallt begära naturlighet och
friskhet. Hr Afzelii fantasi är här gothiserande,
enär den tydligen synes hafva frestat honom till
att söka något- bålstort och kraftfullt, något
riktigt äkta gammalsvenskt och kärnfullt ända
långt långt bort i skrifkonstens och stilarternas
forntid. Derifrån vill han då hafva medbragt sådana
ord som drottkär d. v. s. konungsk, önsktalande
d. v. s. smickrande, mannerligen d. v. s. manligen,
herdan d. v. s. accusativformen af herde; eller
meningar, sådana som denna: «mycket förlägen,
huruledes han sitt tal begynna skulle, gjorde han som
vanligt, när han ur ett bryderi sig reda ville«, eller
dessa: «rm visste hon, att hennes broder Christian
den femte på sitt hårda och svekfulla sätt Hertigen
af Holstein behandlat hade, och det var hennes sorg,
att hennes gemål Konung Karl mot det danska hofvet
häraf än mer skulle förbittrad blifva. Hon förutsåg,
att den ofrid, som häraf uppkomma måste mellan båda
Konungarna, draga skulle tunga sorger öfver hennes
lefnad. Derföre önskade hon, att det svenska folket
erfara måtte, huru litet hon ville falla det till last
med onödig ståt« etc. Det olyckliga härvid är, att hr
Afzelius just derigenom telat, att han ändå icke gått
långt nog tillbaka vid sökandet af förebilden för sin
stil, utan ’stannat i denna pinsamma stilart, som icke
är svensk, utan tysk och återfinnes i vår rotvälska
från 1600-talet. Den som nu, utan närmare bekantskap
med vårt språk, i hr Afzelii berättelser söker
kännedom om folkets art att tala, skall tyvärr fatta
den tanken, att detta folk saknar all naturlighet och
äfven i sättet att uttrycka sig blåser upp sig till
en stoltserande tillgjordhet. Och detta är dock icke
sarint, ty det rykte vi svenskar fått om oss att sätta
konstgjorda och prålande fjedrar öfver naturens enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
