Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges Folkskola: II. O. Eneroth: Folkskolan, dess ändamål, medel och verkningar. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
sätt som i England eller Nordamerika. Man skulle
löpa fara att icke få någon verksamhet eller någon
begynnelse alls, om man forbisåge de krafter, som
finnas, för att vänta underverk af krafter, som först
behöfva åtminstone årtionden för att väckas till lif.
Men det är icke nog att begynna och pådrifva ett
sådant verk; enär det skall fortgå under sekler,
må man ock se sig om efter drifkrafter, som under
sekler kunna mäkta att uppehålla dess lif. Att
dessa drifkrafter måste vara inre, framgår af
sjelfva begreppet af lif. Då blir blott frågan:
hvilka krafter kunna kallas inre i förhållande
till en sådan institution som skolan; eller med
andra ord: hvilken per sona moralis har närmast
och i första hand behofvet af dess tillvaro och
ansvaret för dess rätta utveckling? Vi skulle så
vilja formulera den tvistepunkt, som i våra tider
så ofta och så skarpt både i theori och praxis
söndrat dem som ifrat för undervisningsväsendets
utveckling. Den tid är förbi, då kyrkan såsom sådan
gjorde anspråk på undervisningsväsendet såsom sin
uteslutande angelägenhet. Frågan gäller numera å
ena sidan de enskilde och de privata föreningarna,
å den andra staten, den må nu fatta sig endast
såsom rent verldsligt samhälle eller såsom stat
och kyrka i förening. De, som sätta staten främst
uti allt, framställa härvid ett hufvudargument,
hvilket i sin största skärpa utsädes och med yttersta
konseqvens genomfördes af den nyare tidens störste
stats-heros. »Hufvudändamålet med all undervisning är
att hafva ett medel att styra och bestämma folkets
moraliska och politiska tänkesätt», yttrade i sitt
statsråd Napoleon den förste, när han genomförde den
rent militära organisationen af Frankrikes åt staten
monopoliserade undervisningsväsende. I en något
mindre frånstötande form skulle samma grundsats så
kunna uttryckas, att emedan de enskilde medborgarnes
intellektuella utveckling är af yttersta vigt för
statens helsa och välfärd, så måste staten, och ingen
annan, befordra och vårda desses första undervisning.
Vi tro oss emellertid ej mycket behöfva orda om denna
grundsats och den slutledning, hvarpå den hvilar. Det
är tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
