Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges Folkskola: II. O. Eneroth: Folkskolan, dess ändamål, medel och verkningar. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
ligt, att slutsatsen derinom är genom ett alltför
raskt grepp tillkommen . och dess felaktighet framgår
tydligast deraf, att den bevisar förmycket. Ty
alldeles samma slutledningskonst använde forntida
statsmän, då de läto staten taga samhällets materiella
utveckling om hand; alldeles samma slutledning kan man
använda för att åt staten tillmäta en inqvisitorisk
makt öfver alla yttringar af medborgarnes sedliga och
intellektuela lif; alldeles samma slutledning använde
Fourier och Saint-Simon for att göra samhället sjelft
till medelpunkten och drifkraften för all mensklig
verksamhet. Dessa slutledningar drogos visserligen
utur andra premisser, men ur premisser, som till arten
äro alldeles lika med den ofvannämnda. Och då vi med
en viss förtrytelse afvisa sådana satser, som att
staten bör leda medborgarnes industriela verksamhet,
eller genom presstvång, religionstvång och sedeuppsigt
taga vård om deras fortsatta uppfostran, eller genom
konstlade inrättningar göra hvarje sin medlem delaktig
af en chimärisk lycka, så torde samma förtrytelse
äfven få gälla satsen om statens uteslutande rätt
att vara medborgarnes lärare och uppfostrare. Hvad
vi tadla hos dem, som dragit de slutledningarna, är
icke den obestridligen riktiga in-sigten, som utgör
deras premisser: att hela samhällets konstitution
väsentligen beror af alla medborgarnes ståndpunkt i
sedligt, intellektuellt och materiellt hänseende;
utan detta, att de derför åt staten tillmätt en
befogenhet i afseende å dessa medborgarnes vigtiga
angelägenheter, - hvilken icke framgår af statens eget
förnuftiga väsende, och som till följd af osvikliga
naturlagar i längden måste verka raka motsatsen af
hvad man med densamma åsyftat. Ty om icke staten
rent af skall blifva en absurditet, en institution,
som kommer i motsägelse både mot sig sjelf och mot
den menskliga individens oafvisliga rätt, så måste
han hafva en egen sfer, ett eget förnuftigt ändamål,
och detta ändamål torde rationelt taget vara det
att uppehålla och utveckla rättsförhållandet emellan
medborgarne; - och icke något annat.
Ur rationell synpunkt sedt, torde man derföre få
erkänna, att staten icke är det subjekt, som direkt
har att taga un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
