Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. H. af Trolle och J. Hägg: Ångkorvetten Gefles expedition. Af S. N. - C. F. Wiberg: De klassiska folkens förbindelse med Norden. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
rätt ofta måtte framkalla skrifter af
våra kunniga och bildade sjöofficerare,
af hvilka vi allt ifrån Gosselmans dagar
varit vana att mottaga så många förträffliga
skildringar från främmande länder och haf.
S. N.
C. F. Wiberg: De klassiska Folkens förbindelse rn
e d Nord en och inflytande på dess civilisation;
med en fyndkarta. Gefle 1867.
Ett värdefullt bidrag till Nordens archseologi. Med
mycken möda och mycken vidsträckt lärdom har
förf. här åstadkommit ett, så vidt vi kunnat se,
fullständigt sammanförande af alla hittills kända
fynd, hvilka gifva upplysning om nordens äldsta
förbindelser med Phcenicier, Etruscer, Greker,
Romare och Byzantiner, och han har derigenom
fyllt en hittills rätt kännbar brist. En särdeles
klar öfversigt af dessa förbindelsers topografiska
utsträckning vinnes genom de uppgjorda fyndlistorna;
en medföljande tysk karta synes vara afsedd att
än mera underlätta en sådan öfversigt, men är
genom sin oredighet och brist’på färgbeteckningar
nästan utan all nytta. Det är naturligtvis de
romerska, de grekiska och de byzantin-ska fynden,
som utgöra framställningens egentliga kärnpunkt,
och af serdeles intresse blifver den derigenom,
att förf. icke inskränkt sig till norden allenast,
utan äfven på kontinenten följt han-delsvägarne,
sådane de utstakas af fynden. Men härtill har ock
förf. lagt något nytt - ett bidrag, kunde man säga,
till de archeologiska hypotheserna. Han gifver
först en öfversigt af phoeniciernas förbindelser
med de nordliga länderna och uttalar dervid, såsom
de flesta andra archeologer, sitt stora misstroende
till Nilssons lära om en phoenicisk bronsålder i
Norden. Men bronsåldern är en sphinx, som med sina
gåtor plågar våra archneologer, och vår förf. har
å dem sökt ett nytt svar. Med anslutning till
de åsigter, som en v. Säcken, en Linden-schrnidt
uttalat om Tysklands bronzer, tror sig hr W. kunna
hänvisa dem, som söka vår bronskulturs vagga, icke
till Phoani-cien, utan till Etrurien. Vi medgifva,
att förf. härmed har gifvit ett nytt uppslag, något
att tänka uppå; men vi kunna ej se att hypothesen
af honom ännu är upphöjd till vetenskaplig sanning,
och enär det är en helig pligt att mycket tvifla »in
archaeologicis», så afvakta vi tillsvidare ett större
antal in-duktionsleder för bevisningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
