Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stoiska filosofien. — Seneca som person och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
till Filipperna “från alla de heliga, särskilt dem, som äro av
kejsarens hus“. Den okritiska senantiken och medeltiden
har häri trott sig finna ett vittnesbörd om Paulus inflytande
på det kejserliga hovet (och dit hörde ju även Seneca).
Uttrycket syftar helt säkert endast på de kristna slavar, som
förekommo bland den talrika slavskaran i kejsarens
vittomfattande “hus" på Palatinen. En annan anledning kan ha
legat i namnen på ett par av de personer, till vilka Seneca
riktat sina filosofiska skrifter. Boken “Om livslycka" är
ställd till Gallio, som var en broder till Seneca, men
som av kyrkofäderna torde ha identifierats med den Gallio,
som var prokonsul över provinsen Akaja, och som är
omtalad i Apostlagärningarna i samhand med Paulus’ resor.
Slutligen heter en av Senecas vänner, den, till vilken boken
“Om livets korthet" är adresserad, Paullinus, vilket torde
ha missförståtts och trötts vara lika med Paulus.
* *
❖
Senecas skrifter äro icke så mycket strängt
vetenskapliga undersökningar, som fastmer ett slags stoisk
andakts-läsning. De hava också flitigt använts i denna egenskap
och särskilt breven till Lucilius påminna i hög grad om
sådana “Brev i andliga ämnen", som en och annan av senare
tiders kristna själasörjare efterlämnat. Hans stil bär prägeln
av den s. k. litterära silveråldern och skiljer sig avgjort från
Ciceros frasrika ordsvall och långa perioder. Fordom har
man betraktat detta som ett fel. Vår tid torde snarare i
den större koncentrationen och de kortare meningarna se en
förtjänst. I själva verket är det ju varken det ena eller
det andra. Varje tid utbildar sin säregna stil, som passar
för tidens skaplynne, och varje stil bör därför tillerkännas
sitt historiska berättigande.
Inom stilens givna tidsform äger ju dock den särskilde
författaren sitt individuella uttryckssätt, och däri visar sig
hans större eller mindre förmåga att av tidens stilform göra
en verklig konstprodukt. Denna förmåga ägde Seneca i hög
grad. Han ägde den spiritualitet och fantasi, som lät honom
utbilda en verkligt personlig stil. Förtjänsten hos denna
framträder tydligast, om man jämför hans skrifter med vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
