Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
ej lade märke till, nu är och förblir förfluten. Så är det:
naturen har icke givit oss ett för kort liv, men vi ha själva
gjort det sådant; vi lida ingen brist på tid, vi slösa med
den. Liksom stora och furstliga rikedomar, om de falla i
en vårdslös ägares hand, gå sin kos i ett ögonblick, men
en liten summa, om den kommer i goda händer, småningom
växer och förkovras, så innebär vårt liv, om det väl
begagnas, stora och vida möjligheter.
II.
Varför klagar man då över naturen? Naturen har
unnat oss allt gott. Livet är långt, om man förstår att
bruka det. Men den ene behärskas av en omätlig girighet,
den andre fjäskar och gör sig ständigt besvär med
fullkomligt onödiga arbeten, en tredje drunknar i vinets flöden, en
fjärde sitter slö och overksam sin tid lång, åter en annan
jäktar och uttröttar sig, ständigt ängslad av tanken på
människors omdöme om honom, åter en annan jagas kring alla
hav och länder av sitt vilda vinstbegär. Några göra sig till
offer för krigarlivet, och måste i varje ögonblick antingen
vara i spänd uppmärksamhet för att bringa andra i livsfara
eller gå i ängslan för sitt eget liv. Och somliga få under ett
otacksamt fjäsk för de höga leva sitt liv i frivilligt slaveri.
Många ha sin tanke oavlåtligt fästad vid begäret att
nå andras lott eller vid harmen över sin egen. De flesta
ha intet bestämt mål utan drivas lättrörliga, evigt
missnöjda, hit och dit från en plan till en annan. Åtskilliga
kunna icke besluta sig för någon plan alls, utan medan de
gå där slöa och vacklande, griper dem döden. Vid tanken
härpå kan jag icke annat än ge den store diktaren1 rätt, när
han på sitt orakelspråk säger:
Den minsta delen blott av livet leva vi,
1 Författaren antages åsyfta den berömde grekiske komediförfattaren
Menandros (död 290 f. Kr.), efter vilken ett sådant yttrande citeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
