Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gungar av och an med den sjunkande republiken, som han
söker fasthålla! På sistone förjagad, varken trygg i
medgången eller mäktig att bära motgången, huru ofta får han
ej anledning att förbanna detta sitt konsulat, som han väl
icke utan orsak, men också utan all ända beprisat! Huru
jämrar han sig ej i ett brev till Atticus, då Pompejus den
äldre redan var slagen, men sonen sökte återupprätta hans
vapenära i Hispanien! “Du frågar, hur jag befinner mig“,
skriver han. “Jag dväljes här på min tuskulanska gård,
halvt en träl.“ Så tillägger han en följd av klagovisor, i
vilka han dels begråter den tid, som farit, dels klagar över
ögonblickets elände, dels uttrycker sin förtvivlan om de dagar,
som stunda. “Halvt en träl“ kallar sig Cicero. Men aldrig
i sanning kan den verkligt vise förnedra sig så djupt, att
detta namn kan uttrycka hans ställning; han kan aldrig bli
till hälften en träl, han är alltid i besittning av en fullkomlig
och obeskuren frihet, oberoende av världen, sin egen herre,
upphöjd över allt annat. Ty vad kan väl vara högre än
den, som är upphöjd över själva ödets växlingar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
