Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det stora tilloppet av människor och fyller alla rum vida
längre än han kan höras. “När“, suckar han, “skola
förhandlingarna sluta?“ Var och en löper sitt liv huvudstupa fram
och ävlas i sin åstundan efter det kommande, led vid det
närvarande. Men den som använder all sin tid till sitt eget
behov, och som ordnar varje dag, liksom vore det ett helt liv,
han varken längtar efter morgondagen eller fruktar för den,
ty vad finns det väl för en ny njutning, som en ny stund
skulle kunna bringa honom? Allt är honom bekant, allt är
till mättnad njutet — vad som kommer må ödet ordna
efter behag, han har gjort upp räkningen med sitt liv. Honom
kan väl något nytt skänkas, men ingenting kan honom
berövas, och vad som skänkes mottages av honom på
samma sätt som den som redan är mätt utan att vara
övermätt väl kan låta bjuda sig på något nytt men utan att
känna något synnerligt begär därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
