Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livets korthet - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
knäppa och slå, i det de mäta rytmerna i någon visa, vilkas
läppar jämt gnola en melodi, även när de äro med i
allvarsamma, ja, till och med sorgesamma sällskap. Sådana
människors gillen och samkväm kan jag sannerligen icke heller
räkna till de lediga stunderna, då jag ser med vilken iver
de ordna med sitt silver, med vilken omsorg de
uppskörta sina lustgossars livklädnader, huru oroliga de äro för
huru vildgalten skall bli anrättad av kocken, med vilken
kvickhet de unga slavpojkarna efter givna order springa hit
och dit i sina sysslor, med vilken konst småfåglarna skäras
i minimala stycken, huru omsorgsfullt de stackars
smågossarna torka bort de berusade gästernas uttömningar. Av
sådant förvärvas rykte för att hålla ett fint och lysande hus;
ända därhän följa dem deras förryckta vanor, att de varken
kunna äta eller dricka utan att fåfängan skall vara med. Ej
heller torde man kunna räkna dem till stillhetslivets människor,
vilka låta forsla sig i vagn eller bärstol hit och dit, och
som iakttaga sina promenadtimmar med en punktlighet, som
gällde det att stå på post, dessa, som låta en särskild
person påminna sig, när de skola ha varmbad, när de skola
bada simbad, när de skola spisa middag: till den grad
för-slappade äro de i sitt vekliga sinnes avdomning, att de inte
ens kunna av sig själva veta, om de äro hungriga. Jag har
hört berättas om en av dessa förfinade människor — om det
nu verkligen kan kallas fint att vänja sig av att leva ett
mänskligt liv — då han blivit upplyft i badet av tjänande
händer och placerats i i en vilstol, att han frågat sin
omgivning: “sitter jag nu?“
En sådan, som icke vet, om han sitter eller ej, kan man
tro honom veta, om han överhuvud lever, om han ser, om
han är i lugn och ro, eller ej? Jag har svårt att avgöra,
vilkendera ömkligheten som är störst, om han verkligen
icke visste, att han satt, eller om han låtsade sig icke veta
det. Många saker glömma de ju verkligen, men många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
