- Project Runeberg -  Om livets korthet /
55

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 55 —

själva, som ha valt pretorerna, förvåna sig över valets
utgång, då den ombytliga folkgunsten vänt sig. En
och samma sak prisas och klandras. Men sådant blir
resultatet av den dom, där pluraliteten skall avgöra, vad som
är rätt.

II.

När det är fråga om, vari livslyckan består, så går det
icke an att svara på samma sätt som vid senatsomröstningar,
när discessus användes: på denna sida synes majoriteten
befinna sig. Ty den större delen är i sådana fall den sämre.
Det går icke så idealiskt till i de mänskliga tingen, att det
bästa behagar de flesta. Den stora hopens bifall är ett
bevis på en dålig sak. Man skall fråga sig, vad som är bäst
att göra, icke vad som vanligast göres; vad som sätter
oss i besittning av ett evigt väl, icke vad som gillas av
mängden, sanningens sämsta uttolkare. Och till mängden
räknar jag ej mindre dem, som bära purpur och ärekransar,
än dem, som gå i arbetsblusen. Jag fäster mig icke vid
färgen på de kläder, som hölja stofthyddan; det är icke
mina ögons vittnesbörd, som för mig avgör en människas
värde, jag har ett bättre och säkrare ljus, varigenom jag
kan skilja det sanna från det falska. Det andliga värdet
kan blott andens öga skåda. Om denna en gång får något
andrum, så att han får gå in i sig själv, då skall han
förvisso tvinga sig själv att bekänna sanningen och säga: allt
vad jag hittills gjort, skulle jag vilja ha ogjort; när jag
tänker efter allt vad jag sagt, har jag anledning att avundas
de stumma; allt vad jag har önskat, tycker jag icke vara
bättre än de värsta förbannelser, som en ovän kunnat utösa
över mitt huvud; och vad jag fruktat — gode gudar, huru
mycket oskadligare har icke det varit, än vad jag i min
dårskap eftersträvat! Med många människor har jag levat
i ovänskap och jag har från hat återkommit till vänskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free