- Project Runeberg -  Om livets korthet /
61

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - VI - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 61 —

tilldelat honom, hurudan den än må vara, och som med glädje
finner sig i sina förhållanden; lycklig är den, vars förnuft
godkänner hela den ställning, vari hans förhållanden
befinna sig.

VII.

Även de, som i sinneslusten hava sett det högsta
goda, inse tydligen, vilken skamlig plats de anvisat åt
idealet. För den skull förklara de, att njutningen är
oskiljaktig från dygden, och säga, att å ena sidan ingen kan
leva dygdigt utan att leva njutningsrikt, och å andra sidan,
att ingen kan leva njutningsrikt utan att på samma gång
leva dygdigt. Jag kan emellertid icke förstå, huru dessa
så artskilda ting kunna förenas. Varför kan, det ber jag
er förklara, sinneslusten icke skiljas från dygden?
Uppenbarligen därför, att allt, som är gott, har sin upprinnelse från
dygden. Från dess rötter framväxa alltså även de ting, som
I älsken och eftersträven, menen I. Men om de ovannämnda
motsatserna vore oskiljaktiga, så skulle vi icke se så mycket i
denna värld, som väl kan bära nöjets namn men icke
dygdens, och å andra sidan så mycket, som väl förtjänar det
högsta dygdepris, men som är allt annat än en njutning, och
vars uppnående förutsätter en lång vandring på
smärte-fyllda vägar.

Lägg nu härtill, att sinneslusten även är förenlig med
ett liv i den största skam, under det dygden icke medgiver
ett dåligt liv. Betänk också, att det finns åtskilliga
människor, som äro olyckliga, icke av saknad efter sinneslust utan
just på grund av själva vällusten, vilket icke skulle vara
fallet, om njutningen hade ingått förbund med dygden, denna
njutning, som dygden ofta är utan, men aldrig känner någon
avsaknad efter. Varför söken I stifta ett onaturligt förbund
mellan så olikartade, ja, fullkomligt motsatta ting? Dygden
är något högt, himmelskt, mäktigt, oövervinneligt,
outtrött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free