- Project Runeberg -  Om livets korthet /
62

(1918) [MARC] Author: Seneca Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om livslycka - VII - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 62 —

ligt, vällusten är något lågt, slaviskt, svagt, förgängligt, vars
uppehållsort och hemvist äro skökoboningar och dryckeshus.
Dygden skall du finna i templet, på Forum, i rådsalen, den
står framför murarna betäckt av damm och stoft, solbrynt,
med valkiga händer. Vällusten gömmer sig oftast och söker
upp skumrasket, man finner henne i de varma baden och i
svettrummen och på sådana platser, där man skyr edilernas1
blickar, hon är förvekligad, kraftlös, fuktig av vin och
parfymerade oljor, blek eller konstgjort rodnande och besmord
med alla fåfängans skönhetssalvor. Det högsta goda är
odödligt, det kan aldrig upphöra, det kommer ej till den
punkt, där mättnad och leda inträder, för att icke tala om
ångern. Ty det rätta sinnet byter icke om håg, det känner
icke leda vid sig själv, och det kan icke känna behov av
någon förändring, då det ju är det rätta, d. v. s. det yppersta.
Men sinneslustens eld slocknar, just när nöjet flammar upp
som bäst. Den har icke mycken plats; därför fyller den
hastigt sitt rum och väcker omedelbart leda och domnar av
strax efter kraftansträngningen. Det kan icke heller vara
något bestående, vars natur är rörelse, och det som hastigt
kommer och hastigt förgår, dömt till förgängelse i och med
sin egen funktion, det kan icke äga någon substantiell
tillvaro; dess mål är dess eget upphörande, och redan i sin
uppkomst skådar det hän mot sitt slut.

VIII.

Men nu är det vidare så, att ett njutningselement ingår
såväl i det goda som i det onda, och att ej blott de
människor, som leva i skam och vanära, finna ett nöje i sin skam,
utan även människor, som leva ett ädelt liv, fröjdas åt det
ädla och sköna. Därför lyder de gamles visa råd: du skall
vinn

1 Edilerna hade bl. a. att sörja för den allmanna ordningen och
anständigheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livkort/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free