Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombord på Frifräsaren som jag upptäckte, vad jag
hade för en god mage och för ett starkt huvud, när det
gällde att dricka — en kännedom som under kommande
år skulle bli mig en verklig källa till stolthet, men som
jag slutligen skulle komma att betrakta som en stor
olycka. Den människa är lycklig som inte kan
förtära mer än ett par glas utan att bli berusad. Men
olycklig den stackare som kan ta många glas utan att
det märks, som måste dricka en mängd glas för att bli
»livad».
Solen höll på att gå ned, då jag kom upp på
Fri-fr åsar ens däck. Det fanns godt om kojer inunder,
så att jag behövde inte gå hem. Men jag ville visa
mig själv, vilken karl jag var. Där låg min båt akter
över. Det sista av en stark ebb rusade ut i kanalen
tvärs emot en oceanbris på fyrtio mil i timmen. Jag
kunde se de vita vågkammarna och hörde hur
strömmen sög och virvlade.
Jag hissade segel, satte mig till rors, virade skotet
om handen och styrde kurs över kanalen. Båten
krängde och rullade förfärligt. Skummet började yra.
Aldrig hade jag känt mig så stolt, modig och glad.
Jag sjöng: »Blås, Kajsa, blås av bara fan», medan
jag seglade. Jag var inte längre den där fjorton års
pojken som levde sitt fattiga liv i den sömniga stad
som kallades Oakland. Jag var en man, en gud, och
själva elementen lydde mig och läto tygla sig av min
vilja.
Tidvattnet hade runnit ut. En sträcka av minst
hundra yards med slam låg mellan båthamnen och
vattnet. Jag lovade upp med min båt och styrde
med full fart in i dyn, firade seglen, och stående akterut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
