Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en blåögd, blondhårig och senig viking, stor och
muskulös trots sin ålder. Och han hade seglat med alla
nationers fartyg under de gamla, vilda dagarna.
Jag hade hört många underliga historier om honom
och dyrkade honom redan förut på avstånd. Krogen
förde oss tillsammans. Men vår bekantskap skulle
nog ändå inte ha sträckt sig över ett handslag och
några ord — han var en fåordig gammal gosse — om
det inte funnits någonting att dricka.
»Ska vi ha ett glas?» sade jag genast efter den paus
som jag lärt mig att god ton krävde. Medan vi drucko
ölet som jag betalade, måste han naturligtvis lyssna
på mig och tala till mig. Och som god värd gjorde
Johnny sina taktfulla anmärkningar, som
underlättade för oss att finna gemensamma samtalsämnen.
Och när kapten Nelson druckit mitt öl, måste han i
sin tur säga till om mera. Detta ledde till ännu mer
prat och Johnny drog sig ifrån oss för att passa på
andra kunder.
Ju mera öl kapten Nelson och jag drucko, desto
mera bekanta blevo vi. Han fann i mig en
uppmärksam lyssnare, som tack vare att jag läst en del kände
ganska bra till det sjöliv kaptenen hade levat. Han
gick tillbaka till sin ungdoms vilda dagar och
berättade mig många sällsamma historier, medan vi drucko
öl hela den härliga sommaraftonen. Och det var
ingen annan än John Finkelman som gjorde det
möjligt för mig att sitta en lång eftermiddag med den
gamla sjöbussen.
Det var Johnny Heinhold som över disken varnade
mig för att bli drucken och föreslog mig att dricka små
glas. Men så länge kapten Nelsoii drack sina stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
