Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Nicky skickades bort, nedpackade i deras båt,
måste den händelsen naturligtvis firas med
ytterligare pokulerande.
Våra gäster hade nu blivit en mängd, vi voro en hel
hop av olika nationaliteter och temperament. Alla
voro vi upplivade av John Finkelman, alla hade vi
släppt tyglarna lösa. Gamla tvister vaknade på nytt,
gammalt hat blossade upp. Det låg slagsmål i luften.
Och så fort en sjåare mindes någonting mot en gast,
eller tvärtom, eller en tjuvfiskare kom ihåg eller blev
ihågkommen, strax var näven färdig och striden i
gång. Och varje slagsmål gjordes sedan upp i flera
omgångar med glas i hand, varvid slagskämparna,
understödda och uppmuntrade av oss övriga,
omfamnade varandra och svuro vänskap i döden.
Och just nu passade Fyll-Kennedy på att komma
och dra fram en gammal skjorta som han lämnat
kvar ombord på Renen från en tur han seglat med
Musslan. Han hade ställt sig på Musslans sida i tvisten
med Nelson. Han hade också supit en hel del, innan
han kom ombord till oss, så att det var John
Finkelman som skickat honom till sandtaget för att fråga efter
den gamla skjortan. Det behövdes bara några få
ord så var det färdigt. Han tog ett nappatag med
Nelson och undgick som genom ett underverk att bli
träffad i huvudet av en järnstång, som svängdes av
Franske Frank, vilken blev ursinnig över att en
två-händt man angripit en enhändt.
Men Nelson ryckte sin omlindade, genomskjutna
hand ur bandaget, och medan vi höllo honom fast,
grät och skrek han i sitt bärsärkaraseri, att han kunde
»klå» Fyll-Kennedy, fast han bara hade en hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
