Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag liade visat mig stark bland starka karlar, och jag
hade ännu en gång gjort skäl för namnet »Prinsen».
Mitt beteende får också delvis betraktas som en
reaktion mot fattigdomen och det intensiva arbetet under
mina barnaår.
Det är möjligt att min omedvetna tanke var: bättre
att härska bland dryckeshj ältar som en prins än att
slava tolv timmar om dagen vid en maskin för tio cents
i timmen. Det finns inga purpurinslag i
maskinarbetet. Men om inte det är purpur att kasta bort
hundraåttio dollars på tolv timmar, då skulle jag vilja veta
vad som är det.
Jag skall förbigå mycket av mitt umgänge med
John Finkelman under denna period och endast
omnämna sådana detaljer som kunna kasta ljus över John
Finkelmans vägar. Det var tre omständigheter som
satte mig i stånd att härda ut detta förfärliga
drickande: först en ypperlig kroppskonstitution, mycket
starkare än de flestas, vidare det hälsosamma livet
på sjön och slutligen att jag drack med uppehåll.
När vi voro till sjöss, hade vi aldrig sprit ombord.
Världen höll på att öppna sig för mig. Jag kände
redan åtskilliga hundra mil av dess vattenvägar, dess
städer och fiskehamnar. Men jag längtade efter mera.
För Nelson var det redan för mycket. Han ville
tillbaka till sitt älskade Oakland, och när han beslöt
vända om dit, skilj des vi åt i all vänlighet.
Jag slog nu upp mitt huvudkvarter i den gamla
staden Benicia vid Carquinezsundet. Där lågo en
hel hop fiskare, drinkare och vagabonder, och jag
sällade mig till dem. Ibland vistades jag i land långa
tider, drack mera och lärde mig att dricka ännu värre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
