- Project Runeberg -  John Finkelman /
176

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om John Finkelman. Jag drack med andra när de
drucko, som ett slags sällskapsfunktion. Valde de
whisky, blev det whisky också för mig. Om de drucko
läkritsöl eller sarsaparilla, drack också jag lakritsöl
och sarsaparilla med dem. Och när jag inte hade
gäster, ja, då drack jag ingenting alls. Whiskykaraffen
stod alltid i rummet där jag satt och skrev, och jag
kan inte erinra mig att jag någonsin under åratal tog
mig ett glas när jag var ensam.

När jag var borta på middag lade jag märke till
hur behagligt det var med en cocktail före maten.
Men så litet satte jag ändå värde på den att det aldrig
skulle ha fallit mig in att ta en, när jag åt ensam.

Men å andra sidan kommer jag mycket väl ihåg en
utmärkt präktig man, något äldre än jag, som ibland
kom och hälsade på mig. Han tyckte om whisky
och jag minns hur vi kunde sitta hela eftermiddagen
i mitt rum och dricka whisky, tills han var lätt
berusad och jag själv kände att jag hade druckit litet.
Varför gjorde jag nu detta? Jag vet inte, så framt
det inte berodde på den gamla vanan från forna
dagar, då jag natt och dag stod med glaset i hand bland
drinkare.

För övrigt var jag nu inte längre rädd för John
Finkelman. Jag hade nått det farligaste stadiet då
man tror sig vara John Finkelmans herre. Jag hade
bevisat det under långa år av arbete och studier.
Jag kunde dricka när jag ville, låta bli när jag ville,
dricka utan att bli rusig och — som kronan på
alltsammans — jag var fullt och fast medveten om att
jag inte hade någon smak för alkohol. Under denna
period drack jag alldeles av samma orsak som när jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free