- Project Runeberg -  John Finkelman /
177

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång pokulerade med Scotty, harpuneraren och
tjuvfiskarna — därför att det var bruket hos män,
bland vilka jag ville uppföra mig som en man. Nå,
när nu mina nya präktiga vänner drucko, varför skulle
inte jag också göra det — jag som så bestämt visste
att jag ingenting hade att frukta av John Finkelman.

Detta var och förblev min ställning till
alkoholfrågan under många år. Nog kunde det någon gång
hända, att jag tog mig för mycket till bästa, men
mycket sällan var det. Ty sådant störde mitt arbete.
Jag kommer ihåg den tiden, då jag tillbragte flera
månader i East End i Eondon och skrev en bok om
förhållandena där. Jag umgicks då dagligen med de
uslaste stackare och det värsta slödder. Då drack
jag mig flera gånger rusig och var ursinnig på mig
själv därför att jag sedan inte kunde skriva. Men det
var därför att jag på nytt var ute på äventyrsstigen,
där alltid John Finkelman är till finnandes.

Jag hade ju lång träning i att dricka och det kom
nog tillfällen då jag gick med i riktiga dryckeslag.
Det var naturligtvis på äventyrsstigen i olika delar
av världen, och det var en ambitionssak. Det är ju
en egendomlig ambition hos en man, som tvingar
honom att dricka med andra män för att visa att han
tål lika mycket som de. Men denna märkvärdiga
ambition är inte någon teori, den är ett faktum.

Vid ett tillfälle blev jag till exempel inbjuden som
hedersgäst till ett sällskap av unga revolutionärer. Det
skulle bli vad tyskarna kalla en »Bier-Abend». Det
är den enda verkliga »ölafton», jag varit med om.
Jag hade ingen föreställning om vad en sådan
egentligen betydde, när jag mottog inbjudningen. Jag

John Finkelman. 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free