- Project Runeberg -  John Finkelman /
192

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag upprepar att jag var mycket lycklig, ja, hur jag
än må betrakta saken, var detta rent av den
lyckligaste perioden i mitt liv.

Utan rim och reson, så vidt jag kan se, nalkades
emellertid nu den tiden, då jag började få plikta för
mina många års lek med John Finkelman. Ibland
kommo gäster på besök till gården och stannade
några dagar. Somliga drucko inte alls. Men för dem
som hade för vana att ta ett glas var frånvaron av
alkohol i huset allt annat än behaglig. Jag kunde inte
våldföra min känsla av vad gästfriheten krävde
genom att utsätta dem för detta obehag. Och så
skaffade jag mig ett förråd . . . för mina gäster.

Jag hade aldrig varit så intresserad av cocktails,
att jag brytt mig om att lära mig hur de blandades
till. Jag fick en värdshusvärd i Oakland att laga i
ordning några dussin flaskor och skicka dem till mig.
När jag inte hade främmande, drack jag inte. Men
jag började lägga märke till att när jag slutat mitt
förmiddagsarbete var jag glad om jag hade en gäst
i huset, ty då kunde jag få en cocktail i hans sällskap.

Jag var så fullkomligt fri från alkohol i min kropp
att bara en enda cocktail piggade upp mig. En enda
cocktail värmde mitt sinne och framkallade skratt
under de få minuterna tills vi satte oss till bords och
började den angenäma sysselsättning som bestod i
att äta middag. Men den enda cocktailen var för
min starka natur som blott en liten hastigt
uppflammande gnista. En dag var en vän nog oförsynt att
föreslå en cocktail till. Värmen varade
anmärknings-värdt länge, skrattet fick mera resonans. Man
glömmer inte sådana erfarenheter. Ibland tror jag nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free