- Project Runeberg -  John Finkelman /
193

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att jag verkligen började dricka därför att jag var så
glad.

Jag kommer ihåg en dag, då Charmian och jag
före-togo en lång ridt över bergen. Tjänstfolket hade fått
ledigt för dagen, och då vi kommo hem sent på kvällen
gjorde vi själva i ordning en liten trevlig kallsupé.
Å, det kändes härligt att leva den kvällen, då vi två
voro ensamma. Jag för min del tyckte att jag aldrig
kunde nå högre i livet. Sådana saker som böcker
och absoluta sanningar existerade inte alls. Min
kropp var härligt stark och frisk och sundt trött efter
den långa ridten. Det hade varit en hänförande dag,
och kvällen var inte mindre gudomlig. Jag var
tillsammans med den kvinna som var min hjärtevän och
kamrat, vi åto vår lilla supé under uppsluppen glädje.

Jag hade inga bekymmer. Det fanns inte en
räkning obetald, och pengar strömmade fortfarande in
över mig. Det doftade av maten och jag hade en
ypperlig aptit.

Jag mådde så väl, att det någonstädes hos mig
väcktes ett omåttligt begär att må ännu bättre. Jag
var så lycklig att jag ville bli ännu lyckligare. Jag
visste ju sättet — tio tusen sammanträffanden med
John Finkelman hade lärt mig det. Åtskilliga gånger
gick jag ut ur köket till cocktailsflaskan, och för varje
gång jag kom tillbaka hade den minskats med ett
ordentligt glas. Resultatet blev lysande. Jag kände
mig alls inte »livad», endast så härligt varm och min
lycka var pyramidalisk. Iyivet hade varit frikostigt
mot mig, jag ökade på frikostigheten. Det var
härliga stunder, bland de härligaste i mitt liv. Men, som
man skall få se, långt efteråt fick jag betala för dem.

John Finkelman. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free