Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika tvärhuggna som hans mustascher, skyndade
däremot ifrigt före ut i salen. Han längtade efter
sin kopp te, ty det fanns ingen, som kunde
tilllaga sådant te som fru Blum; hon hade den
finaste sort, importerad direkt från Kina, och hon
visste alldeles, hur starkt och hur mycket han
ville ha.
Erkännas måste, att fru Blum haft lång tid
att lära sig bli gubben Dufva i lag, ty han och
hans yngre broder hade varit Stamkunder på alla
Blumska bjudningar och familjefäster, alltsedan
herr och fru Blum gifte sig. De Blumska
barnen voro också uppfödda med den föreställningen,
som ej var utan något visst hemlighetsfullt,
oförklarligt, att »gamla» och »unga Dufva», som de
bägge herrarne kallades, på alla bjudningar voro
nödvändiga föremål, ungefär som ett par
lyckobringande amuletter. Det utgjorde också ett af
Blumarnas barndomsmysterier, hvarför farbröderna
Dufva kallades »gamla» och »unga», de sågo ju
lika gamla ut båda två. Likaså hvarför gamla
Dufvan alltid blinkade med vänstra ögat. En gång,
då stämningen efter en julmiddag var mycket hög,
kom det ett onaturligt mod öfver Eugen, han
gick fram till gamla Dufvan och frågade djärft:
»Hvarför blinkar farbror så där?» — »För att
slippa se dig,» svarade farbror Dufva kort, och
sedan upprepade aldrig någon af Blumarna
denna fråga.
Nu var emellertid unga Dufvan bortflugen,
han dog för några år sedan, men den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
