Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatte troget traditionerna och vakade noga öfver,
att aldrig någon bjudning, större eller mindre, fick
äga rum, utan att han var med.
Just som familjen skulle sätta sig, kom ett
gammalt, enkelt klädt fruntimmer ut från ett rum
bredvid salen, gick fram till bordet och gjorde
en ödmjuk nigning, som af alla besvarades med
en vänlig, vårdslös nick. Det var ett af den
Blumska släktens många »inventarier», en gammal
mamsell, aldrig upphöjd till fröken, som en gång sett
bättre idagar, men som nu tillbragte sin tid med
att laga och stoppa fru Blums linne. Hon var
ovanligt ful, med stora utstående ögon och en
tandlös underkäk, som ständigt tuggade.
»Nej, se mamsell Bendelin!» utbrast öfverste
Dufva skrattande, »mjuka tjänare, mamsell. Jag
hoppas hon befinner sig i högönsklig välmåga?»
»Tack, goa öfversten,» svarade mamsell
Bendelin med ett belåtet småleende, »jag kan intet
annat än tacka Gud för hälsan.»
»Nå, skönt... och ett godt samvete har hon
väl, — antar jag?»
»Ack, goa öfversten, syndat ha vi väl alla,»
svarade den gamla mamsellen med en suck.
»Jag kan hälsa dig från Claes Henrik,»
hördes nu tant Reginas stämma. Hon hade grof
röst och skorrade mycket, något som särskildt
märktes, då hon var missnöjd med något eller
någon. Och hon ogillade på det högsta
gubben Dufvas skämt med gamla Bendelin. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
