Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66
en .smekande blick öfver hennes ansikte och
gestalt. Det var som om en fläkt af Lisbeths
svärmiska fantasier genomffugit honom, han kände
plötsligen Doras hela väsende så förtrollande ungt
och friskt och vårligt berusande, att tårarne ville
stiga honom i ögonen.
»Flora Hopper är egentligen alldeles för
vackert för mig,» fortfor Lisbeth med samma
uttrycksfulla minspel, »jag har heller inte gifvit mig det
själf, det har Dora gjort, det är en idealbild af
mig själf, sådan jag ville vara, för att vara
riktigt intressant och stilig. Flora Hopper är
ljusrödt och skiftande och oroligt, Flora Hopper vill
dansa både när hon är glad och sorgsen. Och
Nora Nubb, kan någonting låta mera likt
Tullan än det? Det är så snällt och ljusgredeiiiit
och hjälpsamt och praktiskt! Det är så trefligt
som en brasa och så rart och mildt som när
man läser högt i ett sjukrum. Nora Nubb! Nora
Nubb! Och så är det något lustigt däri också,»
tillade hon skrattande.
Tullan skrattade också — litet sogset. Hon
kände så väl skillnaden mellan systrarna och sig
själf, mellan »visan» och »dansen» och all poesi,
som fanns däri, och nyttan och snällheten och
— lustigheten.
»Nå, hvad heter jag då?» undrade Eugen,
road af Lisbeths prat.
Lisbeth vände sig tvärt om och betraktade
granskande Eugen.
»Tage Klok,» sade hon därefter afgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
