Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slå ned med kritikens järnklo. Aldrig kunde han
minnas att han någonsin smekt sina systrar,
knappast sin mor, som han ändå beundrade och satte
så högt...
Han visste ej hvad han kände, då han ^tt
par timmar därefter Lämnade sin trolofvade och
gick hem till sig. Han visste blott, att han var
i ett öfverspändt, berusadt själstillstånd, som
omöjliggjorde hans vanliga plågsamt kritiska analys af
sitt inre och af sina hemliga bevekelsegrunder.
Och ändå kunde han ej helt bli kvitt denna
kritikens anda; han längtade efter en enda hel
omedelbar barnslig känsla, sådan som, han förstod
det, hans nya släktingar kunde känna, och som
kom dem att kunna glädjas åt allt. Men den:
vek ständigt undan honom, alltjämt omgåfvos hans
känslor af ett vemodsskimmer, ^ii eko af de
outtalade .frågorna: »Hurudan är hon — går jag
till mötes en stor konflikt eller en gränslös
lycka? ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
