Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71
de ej medverka, ty mamsell Gistrén, husets gamla
kokerska, var sedan många år den enda, som
kunde tillfredsställa familjen Blums kulinariska
fordringar. Familjen Blum ansåg för öfrigt med
afseende på sitt bord detsamma som med
afseende på sitt ordningssinne och sin pliktuppfyllelse,
att det var enastående. De hade ett
egendomligt medlidsamt sätt att tiga och småle, då
människor utom familjen vågade yttra sig
motsägande i fråga om mat och servering.
Om Lisbeth Hjort skulle ha beskrifvit herr
och fru Blum, då de vid femtiden sutto och
väntade sina gäster i den praktfulla våningen, där
bordet i salen stod prunkande af silfver och
dyrbart linne, herrn med kommendörstecknet på
rocken, frun med sin oundgängliga spetsmössa öfver
hjässan och iklädd en dyrbar sidenklädning,
skulle hon ha sagt: »Nu tänker de ’arkebusera’ oss
allesamman,» ett favorituttryck, som af
outrannsakliga skäl i familjens språk betecknade en
höggradig »stukning». Herr och fru Blum erforo nog
något liknande dessa högmodskänslor; de
ansågo det lämpligt och uppfostrande, att Eugens
fästmö från början förstode skillnaden mellan hans
och hennes samhällsställning.
Egendomligt nog infann sig herrskapet Hjort
nästan på slaget. Den respektabilitet, som
om-strålade familjen Blum, verkade äfven på afstånd
hypnotiskt och dref dem alla att vara färdiga i
tid. Fru Blum hälsade högtidligt och artigt på
sin sons blifvande svärföräldrar, och fru Hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
