Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 84 —
klädning; och då hon kom fram till tant Regina,
var hon så upprörd; att hon icke visste hvad
hon sade eller gjorde. Hon hade efteråt blott
minne af, att hon sjönk jdjupt mot golfvet; att
hånleende ansikten summo omkring henne i en
sky, ur hvilken hon hörde tant Reginas röst
mullra något; som hon ju hade skäl att antaga vara
en välkomsthälsning; men som i stället tycktes
henne likt en argsint betraktelse öfver nutidens
ungdom. Sedan mindes hon bara ett stort bord med
härliga bakelser; pösande grädde och röda
smultron; att hon för att dölja sina jätteportioner
gömde sig så godt hon kunde bakom Doras rygg;
att hon spillde grädde på klädningen och
tappade skeden i golfvet; och att hon återigen
tyckte sig höra det där otäcka mullrandet om nutidens
ungdom.
Så kom det en ljus punkt i hennes minnen
från Ekholmsbesöket; hon och Dora blefvo af
den melankoliska fröken Pilo anvisade ett rum,
där de skulle göra toalett till middagen. Då vek
maran från Lisbeth, hennes tungas band löstes,
och i glädjen öfver att en stund få ha sin
frihet svängde hon om med Dora och började
prata som vanligt.
»Jag är inte skapad för stora världen,»
filosoferade hon, »jag kommer bestämdt inte att
utföra någon lifsgärning där.»
»Nej, det är inte troligt,» medgaf Dora.
»Ser du, Truda Vide!» fortfor Lisbeth och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
